Första dagen i Amsterdam. Idag blev jag lämnad ensam hemma och jag tog tillfället i akt att rycka sönder handukskroken på toan, gå vilse i kvarteret och få en hjärtattack över att jag tappat bort min mobil (och sedan såklart återfinna den uppe på pianot.) Ny stad, samma Lo....
Efter att äntligen ha återfunnit huset efter att ha villat runt en obekvämt lång tid bestämde jag mig för att spendera resterande tid innan min inskolare skulle dyka upp innuti huset så att jag åtminstone inte kunde misslyckas med den enda konkreta uppgift jag fått för dagen: befinn dig på nedervåningen klockan tre och släpp in australienskan.
Efter ett par timmar ensam i huset håller jag på att bli ETT FUCKING NERVVRAK. Det är otroligt lyhört ut på gatan och till de andra byggnaderna, och allting i huset gnekar och knakar så det känns hela tiden som att någon springer runt inne i huset, öppnar dörrar, klapprar upp för trappor, generellt bara smyger omkring slightly out of view vilket är sjukt jävla psykande. Tur att jag snart får en actual människa i huset, hoppas bara att det inträffar innan jag börjar smyga omkring med brännbollsträ och vansinne i blicken...
Also, jag lever fortfarande. Score.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar