Brace yourselves

Idag gick jag ut på en promenad. (Promenad låter ju så mycket bättre än "ut-för-att-köpa-och-fetta-i-mig-en-påse-chips")
Fram till att jag öppnade ytterdörren och steg ut trodde jag fortfarande att det var en vanlig dag, jag hade ingen aning om vad jag skulle mötas av.
Jag möttes av höst.

Nej det gjorde jag inte. Men jag möttes av påminnelsen av att hösten existerar och att den kommer att komma.
Det var varmt ute, soligt och  nog varmt för att man skulle kunna gå barbent och barärmat (vilket jag gjorde) utan att frysa. Men man kände det. Man kände höstkylan i luften och visste att om solen skulle gå i moln skulle man snart huttra och dra på sig en extra tröja. Luften själv var fylld med höst.

Imorgon kanske allting är jättevarmt igen, och kanske även dagen efter det.
Men efter den här första dagen av höstluft vet man att det inte finns någon återvändo. Det har börjat.

Och jag har en så stark impuls att köpa stickade höstgula vantar, bänkpapper och vackra  anteckningsblock.