Kom tillbaka från Sicilien för ett par timmar sedan, det var en awesome resa men det känns sjukt bra att vara tillbaka i Amsterdam. Jag bara älskar den här staden mer och mer för varje minut jag lever.
En av dom mest irriterande sakerna med att komma hem från en resa brukar vara när man landar på Arlanda och direkt översvämmas av en flod av släpig stockholmska som suger sig fast i hjärnan på en och fungerar som en kalldusch som snabbt och hänsynslöst gör sitt bästa för att tvätta bort ens kvarhängande reseskimmer. Det slipper man när man bor i Amsterdam. Trodde jag i alla fall.
Sant, jag hörde ingen på flygplatsen, ingen på tåget, ingen medan jag drog min överdimensionerade väska ut från tågstationen och upp på Damrak. Men sen. Sen.
Jag tog med mig en engångskamera till Sicilen (på grund av att jag ..eh...nyligen fann mig kameralös). Nu hade jag ett par kort kvar att ta med den och medan jag gick gatan ner så tittade jag som alltid på några extra vackra hus som jag alltid vill fota men aldrig tar mig tid till. Fan, now's the time, tänkte jag och korsade gatan.
Jag ställer mig bredvid två turister som också står och stirrar på husen och jag drar fram kameran.
"Faaaan, ja förstår varu meenar" Säger den ena och påbörjar en utläggning om husen och svanarna som flyter framför dem. Jag sliter ögat från kameran och stirrar på dem. No fucking way.
"Var är ni från?" frågar jag leende.
"Sverige" Svarar den ene. We'll no shit moron, tänker jag men lyckas hålla mig till ett:
"Ha...eh...ja...det är ju ganska uppenbart.....Var i Sverige?"
"Stocholm" Svarar den andre.
Jag bara ler och går därifrån. Nu är Sicilen-äventyret tillsut officiellt över.
'
It's not over until the fat lady starts talking abaout reker som man eter.
SvaraRadera