Man behöver ju inte indulge sin craziness för mycket.

Pappa gav mig en kaktus när han var här. Den är awesome med en kickass orange blob på toppen. Den finns i andra färger också, typ rosa och gul och röd. Igen: awesome.  

 Jag bestämde att jag borde köpa en av varje färg, I  mean come on, så frikkin underbart.
 Och då slog tanken mig att åh, då kan jag döpa dem efter vänner och familj också. Kaktusen Camilla, kaktusen Finn... 
Varpå jag direkt tänker " Då kan jag straffa dem när dom varit dumma" 

 Sen bestämde jag mig för att hålla mig till den orangea. Än så länge heter han Kaktus.

Klockan är tio. THAT'S MY POINT

När jag först flyttade hit tog jag det som ett tecken på stress när jag använde hårspray som deodorant. Five months in och jag vet inte vad jag ska ursäkta mitt välstylade armhår med längre.

Idag tänkte jag på fullaste allvar och med en slight oro:

"Hm, kanske trappan bara gick upp men inte ner"

Inte om en rulltrappa. Om en helt vanlig trappa när jag befann mig på övervåningen i en butik, inte kunde hitta vägen ner och började undra om jag skulle tvingas leva resten av mitt liv bland pendulumklänningar och metallicfärgade diphemkjolar. 

LOL....

Jag är inte gjord för livet. Så mycket vet vi nog alla vid det här laget. Jag har en tendens att fuck things up.
Så, inget nytt där inte, jag har bara tappat bor typ 90% av mina viktigaste ägodelar. 

I alla fall, det hör ju till vardagen så det jag egentligen ville säga är att jag har just insett att jag måste sluta bokstavera min emailadress tre bokstäver åt gången. Det blir sådana awkward missförstånd om min mentala ålder.
Jag ringde just till en människa i jakt på mina grejer och blev ombedd att lämna mitt telefonnummer och min emailadress.

Jag: "Okay: +-4-6
Han: +-4-6
Jag: nummer-nummer-nummer
Han: nummer-nummer-nummer
Jag: And my email:
Han: Yes
Jag: L-O-L
Han: ...
Han: ...
Han:...
Han: hrm...L-O-L Yes.

Drop dead gorgeous

Idag färgade jag håret. Jag färgade håret med en färg noggrant utvald för att inte påverka min hårfärg alls.

Det påminde mig om en diskussion som jag, Alex och Peter hade. Jag kommer ärligt talat inte ihåg vad vi från början diskuterade, men Peter avslutade i alla fall sitt argument med :
"Det är ju som om ni skulle använda genomskinligt smink!"
(Hmm var det kanske klädtrenden med transparenta kläder vi diskuterade? Could be. )

Ahahahahahaha! Hahahaha!

Antar jag att vi svarade till en början.

Vi? INTE ha genomskinligt smink!? Skojar du?

Det som följde sedan var en noggrann utläggning om de åtskilliga osynliga sminkprodukter vi båda använder och deras funktion.

Genomskinlig mascara
Genomskinliga puder, plural
Genomskinligt läppglans
Genomskinlig ögonbrynsgel

Ja, poängen var i alla fall att såklart att vi använder genomskinligt smink. Pfft, vet du ingenting!?

Ikväll kommer jag ha på mig en till stor del transparent kjol, en hel del genomskinliga sminkprodukter och rocka nyfärgat hår, identiskt i tonen med hur det såg ut igår kväll.

I text så verkar det faktiskt ganska sjukt.

Men vafan.

I'm a super fancy ghost. 

People skills

Jag älskar Amsterdam. Men det går ju inte att förneka att it can get creepy sometimes. 

X: Do you want some ecstasy?
Y: She doesn't do drugs.
Jag: No, I don't
X: You don't do drugs?
Jag: No. Not at all.
X: Hehe yeah, until I slip something in your drink. Höhöhöhö.
Jag: ...eh...heh.....

Don't worry. Jag håller stenkoll...........

=_=

I mean seriously, bruises are sooooo 2006

Resan till Palermo var en av de mest surrealistiska sakerna jag upplev i mitt liv. Detta på grund av att jag var slighlty packad och led av extrem sömnbrist.
Eftersom att vårt plan gick sju på morgonen och vi såldes behövde vara på flygplatsen runt fem, så bestämde jag och Jessica oss för att helt enkelt bara stanna uppe hela natten.
Stanna uppe hela natten och festa. Naturligtvis.

Det var brutalt. Jag älskar sömn....jag är inte gjord för att förnekas den...
Så jag somnar, och next thing I know vaknar jag upp i tyskland.
Lyckas på något sätt stappla till nästa plan, somnar, och vaknar upp lagom till att vi glider ner över siciliens kust. It's weird I say.

I alla fall. Väl där så upptäckte vi två saker:

1. Vårt bagage hade lyckats missa planet till Sicilien. Kanske för att det också var både packat och fullt. (Not really though, jag använde väskan jag tog med mig till A'dam. Den är HUGE. Det krävs mycket för att den ska bli full) (Bagaget återfann oss inte förens drygt 40 timmar senare. Det här är tredje gången dom slarvat bort mitt bagage.Yay. )

2. Jag såg ut som en vandrande boxningsbag. (Well, det här upptäcktes på hotellet)


När vi kom till hotellet slet vi snabbt av oss större delen av våra kläder varpå jag märker att jag har lyckats skaffa mig dom två största, fläckigaste mest missfärgade blåmärkena jag någonsin sett i mitt liv på vardera lår. Seriously, jag önskar jag hade tagit kort på det för det var IMPONERANDE. Och såg sjukt äckligt ut.

Jag: OH MY GOD! Look at this! It's huge! I look disgusting!
Jessica: Noo, you look fine!
Jag: No! I Look like a fucking rape-victim!
Jessica: So you think rape victims are disgusting?
Jag: Yeah I hate them, they have no style!


Det är tur att jag tenderar att hänga med folk som har lika fucked up humor som jag själv. Annars hade jag nog been in trouble.