A long way to go...

Jag försöker bli en bättre människa och inte döma the hell out of andra människors val och det går sisådär.
I mean, sure, på ett ytligt plan kan jag vara all cool and "it's your life dude"-ig men rent reaktionsmässigt så kan jag än så länge inte låta bli att undra....OM din flint sträcker sig bakom öronen på dig, VARFÖR envisas med att ha hår långt ner på ryggen? Är du MEDVETEN om att dom säljer "skräckperuker" som bygger på exakt det konceptet? Vet du det? Huh? DO YOU?

Exhibit A

Home is wherever I'm with you

Har bokat min biljett hem nu, för dom som är intresserade. Jag ser det mer som en Paris-biljett än en hem-biljett dock så jag är inte så amazed än så länge, men insikten lär väl slå mig förr eller senare.

Allt bortom nyår känns såå långt borta. England däremot börjar kännas mer och mer aktuellt! Har INGEN aning om något mer än vilket datum jag far dit och vilket datum jag far hem. Allt däremellan har jag lika mycket kolla på som hur fan man ..gör...nånting....med andragradsfunktioner...Whatever.

Allt jag vet är att det kommer äga. How can it not?

Oh, right. 5:e februari. See you then. 

Årets bästa middagsvärdinna. 4 av 5 kannibaler rekommenderar

Ibland händer det att jag lagar mat med mina vänner eller i närheten av min familj och det som oftast händer är att någon vid något tillfälle uttrycker en oro över att jag utrustats med kniv.
Men det är bara löjligt.
Alltså, det löjliga är att dom är oroliga för sig själva. Så vitt jag vet har jag inte knivskurit någon av dem hittills  Mig själv...det är en annan fråga däremot.

Eftersom att jag lagar mat minst två gånger i veckan nu förtiden så har jag börjat inse att jag är en smula...vårdslös när det kommer till hanteringen av vassa föremål. Jag uppskattar att jag på  ett eller annat ett fått mig själv att blöda under circa 65,4% (väldigt vetenskapligt beräknat, såklart) av dom maträtter jag tillagat och 100 % vid dom maträtter som kräver rivjärn.

Jag skrubbar fingerleder mot  rivjärn, jag drar osthyveln över knogarna upprepade gånger, jag bänder upp konservburkar med fingrarna och finhackar mina fingertoppar. Poängen är att medan jag lagar mat kan jag inte bry mig mindre om mina händer för jag är fullt upptagen med att så snabbt som möjligt laga färdigt maten så jag kan sluta laga mat nån jävla gång. Sen efteråt när mina händer ser ut som en fucking köttfärslimpa så kanske jag ångrar mig en smula men...what do to liksom.
.
Så...om jag någonsin serverar er något som ser det minsta lilla mer avancerat ut än "Häll ur burken ner i grytan. Värm grytan. Ät"  vet att det finns en god chans att jag lagt ner mer än kärlek i rätten. Så. Att. Säga.

Smaklig måltid. 

Och ja. Mina händer svider som SATAN just nu, how'd ya know?
(moussaka)

Semi-relaterad bild. Det här är tårtan jag tänkte laga som present åt mamma nån födelsedag eller liknande. It was a success, clearly.

Seriously though. So good.

SE DEN

           

Sinterklaas on new adventures in Amsterdam

Min förvirring ang allt ikring Sinterklaas blir inte mindre vid deltagande, snarare större. Ikväll samlades vi i hallen för att sjunka sinterklaas-sånger och sen ställde vi våra skor vid dörren. Sen var det över. Själva firandet är nästa onsdag. Kommer dom fyllas i natt? Kommer dom fyllas lagom till högtiden? Varför ställa fram dem nu då? Borde jag hett en morot i min? Vem vet.

Mayaindianer

Idag fick jag ett grönt paket. Jag var övertygad om att det var söndag idag. Ett litet mirakel. Nu är det ju inte söndag. Men det är ändå mitt söndagspaket. En överraskning på en söndag. Ett avbrott.

Jag har läst två dikter, antagligen de två bästa jag läst i mitt liv. En av Jonna.

Jag har sett film. 

Jag gör saker.

Third times the charm

Började känna mig lite illamående igår kväll men tänkte inte så mycket på det, blev sen ännu mer lllamående och tänkte lite mer på det så jag bad Jonna be för mig och gick upp till min säng i hopp om att kunna döda illamåendet med lite sömn.

DU SVEK MIG JONNA, DU SVEK MIG

Jag har spytt en gång i timmen hela jävla natten

Nu håller jag dig personligen ansvarig

Fuck you too.

Ända sedan jag åkte med ryanair har jag hatat deras fucking guts. Har aldrig varit med om ett vidrigare flygbolag och sämre resevillkor.

Idag blev jag treated to this info (ja, hela världen verkar vara ute eter att fuck me off och få mig att tappa tron på mänskligheten idag):

Så yeah. Aldrig mer en fucking fot på deras plan.

Emotionell utmattning

När jag skypade med familjen blev jag informerad om att SD nu är sveriges tredje största parti vilket fick mig att fundera på om jag borde läsa tidningen oftare eller sluta helt så jag slipper se skiten. Vad fan händer egentligen.

 Jag lägger inte ner särskilt mycket time and effort på den här bloggen, jag skriver ner fåniga historier och hur min dag har gått för att dela med mig av vardagen med familj och vänner eftersom jag inte kan göra det över middagsbordet eller en kopp chailatte på Waynes, så det är sällan genomtänkt och inte heller allvarligt. Så det är inte så konstigt att jag inte tar upp politik i bloggen. Men läste idag något som fick mig att skratta rakt ut, så jag kände att jag var tvungen att dela med mig. Och när jag säger att jag skrattade, så menar jag att det var bokstavligt talat ett ska man skratta eller gråta tillfälle.

Jag skrattade, för jag kan verkligen wrap my mind around hur det ens är möjligt att först av allt resonera så här och tro på sig själv och sedan möjligt för folk att totalt svälja det också, och dessutom då folk består av personer jag en gång i tiden var vän med.
 En gammal bekant till mig delade med sig av ett "bra" svar till en tjej som gjort en kommentar på SD's facebooksida. Hon har lagt upp kommentaren och svaret. Jag gör detsamma:

Kommentaren:
Idag är det pinsamt att komma från Sverige, och det är människor som ni som gör att det är så. Jag trodde att Sverige var ett land som man skulle kunna känna sig stolt över, men så är det inte idag. Vi som ska vara så ärliga och öppna, det är bara skitsnack. Sen när blev det okej att vara rasist? Sen när myntade vi att ”hålla Sverige svenskt”? Jag ska flytta från detta land, och jag lovar att vars jag än hamnar blir jag säkert bättre mottagen än vad en invandrare blir här.”

Svaret:

Sd hade inte varit med i riksdagen om invadrarfrågan inte var ett problem. Jag tycker att det är jättebra att frågan faktiskt tas upp. Och är varken rasistisk eller emot invandrade, men tycker samtidigt att det gäller att vara tacksam. Tacksam över att få komma hit, få pengar av oss för att kunna överleva (utan krav på att söka jobb eller lära sig svenska). 
När vi åker till deras länder på semester en vecka så anpassar vi oss till dom och deras traditioner – men när invandrarna kommer hit för att BO här så vägrar dom anpassa sig.
Hur tror du deras länder skulle reagera om vi fick för oss att kräva en kyrka i Afrika (som skattepengar dessutom ska betala?)
Någon jävla måtta får det vara. Har absolut inget emot att dom är här, men ska dom vara det så får dom faktiskt ta vara på boendet, arbeta, lära sig svenska, tjäna sina egna pengar, anpassa sig till miljön dom flyttar till, göra rätt för sig. Förtjäna hjälpen instället för att kräva den.”


Det är så mycket jag skulle vilja säga om hela det där jävla stycket, men jag blir matt bara jag tänker på det.
Så jag tänker bara säga två saker.

"När vi åker till deras länder på semester en vecka så anpassar vi oss till dom och deras traditioner – men när invandrarna kommer hit för att BO här så vägrar dom anpassa sig."
ARE YOU FUCKING KIDDING ME? 

Jo men jääävlar vad vi anpassar oss. Jag skulle också personligen bara ÄLSKA om min by fylldes med halvnakna, redlösa, högljudda människor som passar på att vara så vulgära, vårdslösa och totalt ansvarslösa som bara  möjligt eftersom dom är ju på semester och då gäller ingen annan regel än party til you drop. Ligg runt så mycket du bara kan, drick så mycket du bara kan, var så avklädd du bara kan för fan det GÅR ju inte att få några fula tanlinjer och vem bryr sig om du slänger en massa skit omkring dig, det är ju inte som om du bor där och du förtjänar att totalt koppla av efter ditt ansträngande jobb som du tjänar nog mycket pengar på för att kunna dra på en semester som den här.

"Hur tror du deras länder skulle reagera om vi fick för oss att kräva en kyrka i Afrika (som skattepengar dessutom ska betala?)"

En kyrka i Afrika. En kyrka i Afrika  En kyrka i Afrika. EN KYRKA. I FUCKING. AFRIKA!
Snälla, läs den där meningen hur många gånger det nu behövs för att inse vad fan som är fel. 

Nej, jag skojar bara. Alla vet ju att landet Afrika är väldigt bestämda med vilken religion dom allihopa, varenda jävla kotte har och kristendomen...EW säger Afrika i perfekt unison.

Jag ger upp. Jag fucking UPP.

Sverige har definitivt ett problem med sina innevånare, det har dom rätt i. Det är bara det att det inte är invandrarna.

Fuck you all. 

The true meaning of christmas

Missade Sinterklaas-paraden eftersom att jag var i Belgien, vilket jag är lite blasadface över. Efter allt jag hört om sinterklaas och hans entre in i landet har jag väntat spänt på att se sjukheten utspela sig...men nähä, inte det. Från de facebook bilder jag har sett så verkade det då vara ungefär lika creepy som jag väntat mig. Fan, det hade varit en upplevelse.

Så jaaa...Sinterklaaas. Nederländernas version av jultomten.

Historien bakom Sinterklaas en är en varm mysig historia om ett generöst helgon och hans vän swarte piet.
Hah. Nej. Vänta. Ett helgon och hans onda slavar menar jag. Lätt att mix that up.

Sinterklaas (also known as Saint Nicolaas) var en grekisk Biskop som levde i Turkiet och now a days bor i Spanien av någon anledning. Varje år reser han från Spanien med en ångbåt fullpackad med paket till Nederländerna för att dela ut presenter till alla snälla barn. De olydiga barnen packar han istället ner i sin säck och tar sen med tillbaka till Spanien. (Ja, jag har såklart sett till att vara extra olydig de senaste veckorna. Jag behöver en solsemester)
Med sig har han sina tjänare, kallade swarte pieten.
Dom ser ut så här:

Eeeeeeeh ja. Need I say more....

Dom hjälper Sinterklaas att dela ut alla presenter, styr hans båt, tar hand om hans vita häst som han rider på and so on and so on. En gång i tiden var deras origin-historia att dom var onda och pretty korkade demoner som Sinterklaas fångat och tvingat att tjäna honom men man har nu backtracked på det och kallar dom istället för "busiga" och menar att deras svarta färg kommer från att dom klättrar så mycket i skorstenar i ett försök att göra historien...less rasist.

God it's soo creepy. Och alldeles alldeles för fascinerande, det är så completley out of this world. Affärerna är fulla med sinterklaas och swartepietsaker, the freakiest being sminkset med svart kräm-makeup och knallrött läppstift så att alla kan se appropriatley juliga ut:

En annan intressant sak med julen/sinterklaas här i nederländerna (som förövrigt firas den 5:e december, återkommer strax om det) är att de presenter man får av sinterklaas och swarte pieten ska åtföljas av den dikt, och dom här dikterna är pretty much menade att håna mottagaren och peka ut fel i deras personlighet.
                  Aaaah, don't you just get all warm and fuzzy inside?
Alla dessa julfilmer om att finna meningen med julen, och ingen av dem har hittat rätt. Meningen är såklart rasisitiska stereotyper och att håna varandra.

Det ska bli intressant att fira Sinterklaas i alla fall (kommer dok inte se honom eller hans tjänare för"zwarte piet knackar på dörren och lämnar presenterna utanför och försvinner innan man hinner öppna" men dikterna lär ju bli intressanta och det är även någonting om att förklä presenterna or something? I dunno, är inte helt klar på det hela. Får se om jag har nån större clue om vad som pågår efter att jag faktiskt fått se it in action.

Men nu till det jag egentligen ville säga i det här inlägget. 

Jag missade alltså Sinterklaas paraden - den största i nederländerna - där Sinterklaas och alla Zwarte Pieten anländer till Amsterdam via båt och till häst och alla Zwarte Pieten springer run och kastar godis på barnen och alla firar and so on and so on. Och jag är väldigt besviken för jag har väntat med skräckblandad fascination på den här paraden, och så lyckas jag missa den! Och hur, hur, kunde jag missa den? Jo, för jag hade ingen aning om att det var den här helgen! (alltså...den som just var)

Och det för mig till min poäng, varandes:

VAFAN?

Sinterklaas och c:o anlände alltså till Nederländerna den 18 november, men den actual högtiden och presentutdelandet sker inte förens den 5:e december.

Vad. I. Helvete. Håller Sinterklaas på med tills dess?

Ska han bara fucka runt i nästan två veckor doing nothing? Det här är ingen jävla semester! Du jobbar en dag om året, EN! och du har dessutom hundratals slavar som gör allt åt dig anyway! VARFÖR komma hit, få folk att throw you a goddamn parade i din ära och sen bara ...jag vet inte...vad? Vad gör han så länge? Och sen BAM presenterna blir lämnade and off they go, I guess.

Fine om paraden hade varit nästa helg, då är det liksom bara tre dagar kvar till the day men den här?

Herregud, Jultomten lämnar allegedly julklappar till alla barn i hela världen och gör det på en natt. Sinterklaas lämnar presenter till jag vet inte vad, två högst tre länders barn, och tar fan två veckor på sig att drälla runt i landet.

Get. A. Fucking. Move. On. 

Kindpussar 102 - Praktisk tillämpning

Har just kommit hem från Bryssel efter en awesome helg med god mat, god choklad, intressanta syner, mangoöl, dans, bra folk, fånerier och möglig ost.

Jag bodde hemma hos min vän Martha och hennes föräldrar, det fanns ett rum ledigt till mig eftersom att Marthas bror happened to be i Spanien över helgen. Den här brodern kan vi alla komma ihåg från den här incidenten.

Tack. Gode. Gud. För den kvällen. 

Den plågsamt pinsamma upplevelsen lärde mig inte att förvänta mig och förbereda mig på kommande kindpussar, nejnej; när jag först träffade Marthas mamma och hon började lean in så att säga så var jag definitivt taken off guard och såg antagligen panikslagen ut for a split second there, men den hade succefully förberett mig på att snabbt kunna inse vad som händer och go with the flow så jag lyckades ta mig igenom hela hälsningen gracefully utan stela dödsgrepp eller liknande.
När det nu sedan var dags att säga  tack och hej då så måste jag säga att det var a piece of cake. (Okej, jag dör fortfarande lite av awkwardness på insidan, men det lär nog aldrig gå över)

Så, ja, tack för inledningskursen  Det är liksom nog awkward att möta vänners föräldrar utan att totalt flippa ut i panik innan vi ens hälsat.

Pictured: what not to do

Normal-sized

Fredag kväll satt jag hemma med förkylning och tröstade mig med att sitta och gråta åt Boy meets world (logiskt). Jag har blivit så fucking mushy med åren. Men vad fan, jag har bestämt mig för att embrace it. Det är bra tidsfördriv att böla lite ibland.

Lördagen var lite mer spännande med supergod sushi och bra sällskap (att skriva bra sällskap får mig att känna mig ungefär 49 år gammal, 'gott' kan jag inte ens förmå mig till). Jag har inte ätit sushi sen Camilla var här så det var definitivt på tiden. Efteråt drog jag hem för att göra det jag gör bäst, sminka mig och prokrastinera. 

Lyckades trots allt ta mig ut ur huset i relativt god tid och tog mig fram till Bitterzoet ganska perfekt. Bitterzoet är ett uteställe som jag både älskar och hatar. Eller snarare, jag älskar det i tankarna men vill sällan gå dit i verkligheten. Det är så så litet vilket får mig att hata alla runt mig så så mycket.  

Den här gången var det dock en fördel att det är så litet och intimt där, för jag var där för att lyssna på Kate Nash, woho! Och för första gången i mitt begränsande konsertgåendesliv så var personerna på scen normal-sized och inte den storleken där man får urges att hålla upp sina fingrar och krossa deras yttepytte små huvuden mellan tummen och pekfingret.  

In conclusion: det var pretty awesome. Hon är pretty awesome. 

Seeen begav jag mig till Bloemenbar för att möta upp mijn vrienden och also för att dunka huvudet så hårt i dörrkarmen jag bara kan, för det är sånt som snygga holländare uppskattar. Eller inte. Jag har fortfarande ont.

Sen ....hamnade vi på pacific park....All roads lead to pacific park. Jag har inte varit där på ages men det var som att I never left. Hade sjukt roligt, som vanligt. Dock gick visst alla mina konversationer med Jessica (när vi då och då fann varandra) så här:

Möte 1.
Jessica: I HATE EVERYBODY!
Jag: I THINK IT'S FUN!

Möte 2.
Jessica: EVERYBODY IS SUCH IDIOTS!
Jag: I THINK IT'S FUN!

Möte 3.
Jessica: OMG, EVERYBODY IS SOO ANNOYING!
Jag: I THINK IT'S FUN!
Jessica: ..........=_=

Cyklade hem någon gång vid stängning. Gick sjukt trögt, och jag föll vid ett tillfälle. Det senare är inte så konstigt med tanke på att mitt krokiga bakhjul har blivit mer och mer krokigt de senaste månaderna och de två senaste  veckorna har det vanliga gnisslandet ackompanjerats av ett klaa..aa..DUNK - klaa.aa..DUNK klaa..aa..DUNK som till och med oroat mig, eftersom att vid vare DUNK känns det som om hjulet kommer skjuta ut i evigheten och lämna mig tumbling down the canals så att säga.

När vi tilslut kom hem till mig och lämnade cyklarna så insåg jag att trögheten kan ha något att göra med att jag inte hade någon luft i hjulet. Verkligen. Ingen. Luft. Vi snackar the mother of alla punkor. Vi snackar ett fucking vacuum. OCH nyckeln till min cykelkjedja håller på att gå av, tydligen. Och min lampa funkar inte. Och min sits är sned. Och min ringklocka ringer vid tillfällen den själv finner lämpliga. Vi håller sällan med varandra. I alla fall. Fergus håller på att dö.

Men, MOVING ON. Söndagen blev också en bra dag, trots att jag behövde jobba några timmar. Det var Saint Marten, en nederländsk högtid där barnen går dörr till dörr med papperslyktor hängande från pinnar och får godis. Jag var lite bummed över att inte kunna gå ut och titta, men istället satt jag med E och C  -omväxlande-i knät och tittade ut genom fönstret på alla söta barn och fina lyktor; en del hemgjorda, en del köpta. Det var fin och sjukt mysigt. Tvillingarna var lika fascinerade som jag, och folket nere på gatan som råkade titta upp tyckte att vi var söta också hehe.

Det var en väldigt fin högtid, kände för någon sekund ett behov av att bli knocked up och flytta in i något charmigt kanalhus och göra vackra hemgjorda lyktor och ha stora skålar godis vid ytterdörren.
Sen var jag tvungen att vagga en sjukt tung och gallskrikande unge till sömns. Moment passed så att säga.

Men före och efter ungsövandet så hade jag lyckan att få prata med en av dom bästa personer jag vet: Alex! Tror inte jag skrattat så hysteriskt sen hon faktiskt var här in the flesh. Stackars min hostfamilj....
Sen pratade jag lite med min actual familj också, det var väl ok.....Haha fine, det var också awesome.
Damn vad jag var populär helt plötsligt, kände jag,  med tanke på att jag inte skypat med någon av dem på månader! Den här veckan har jag också skypat med Sofia (ännu en noshow the last few months) så någon magi är det ju. 

Imorgon far jag till Brysseeeel (så nu är vi alltså uppe i 6 utlandsresor det här året) över helgen (fun fact: det är billigare för mig att resa tur och retur till Bryssel från Amsterdam än enkelresa från Umeå till Lycksele, bra där)

Jag brukar btw klaga på min far för att hans stil är så tråkig, verkligen BARA svart.

Det här är vad jag packar med mig till Bryssel: