Kindpussar 101

När jag hade bott här ett par veckor började jag bli allt mer och mer nervös över att någon skulle försöka sig på att kindpussa mig efter att jag sett hemskheterna med egna ögon och eftersom att kramar ofta är nog för att göra mig illa till mods. Herman försäkrade dock Alex att kindpussande inte var vanligt alls - vilket får mig att undra vilka jävla swingerspartyn dom dragit med mig på men likväl har lyckats lugna min oro något.


Ikväll begav jag mig iväg för att träffa min belgisk-colombianska vän Martha och hennes tvillingbror som kom på besök idag.  När vi träffas hälsar jag snabbt på Martha och vänder mig sedan till hennes bror.

Varpå det dittills mest awkwarda den här kvällen inträffar.

"Hi I'm Lo" Säger jag och sträcker fram handen. Han ger mig en oförstående blick, stirrar underligt på min hand,och höjer awkwardly sin hand till maghöjd varpå jag grabbar tag i den och skakar den. Han ser inte ut att vara helt med på noterna, men säger sitt namn.

Sen lutar han sig framåt.

Nu är det min tur att vara like...uh...va..?.
Jag har verkligen ingen aning om vad som pågår. Plötsligt slår det mig att åhgud, är det här ett kindpussarläge? Jag dör lite inombords; om det är det och jag inte kindpussar så är det ju sjukt awkward men tänk om det inte är ett kindpussarläge och jag gör det då är det ju om möjligt ännu mer awkward. Och herregud det finns inget sätt ett kindpussarläge kan inte vara awkward i vilket fall som helst. Ett kramarläge hade varit nog så awkward!

Som den brillianta och avundsvärt socialt smidiga kvinna jag är löser jag problemet genom att.... greppa tag i hans armveck och fråga "What did you say your name was?" Han är för förvirrad för att svara, utan bara stirrar på mig. Jag vågar inte släppa taget.
Så vi står, lutade mot varandra med mina armar i mellan oss som en brygga och våra panikslagna blickar flackande vilt omkring och vi rör oss lite hit lite dit som om vi vill fly men jag har fortfarande händerna i ett krampaktigt grepp om honom.

I det här läget ingriper Martha och förklarar att kindspussar inte är normen här.  Jag släpper lös stackarn,och skyndar desperat fram ett nytt ämne för att sopa över the incredible awkwardness.  Det är sådana här sociala händelser som får mig att vilja implodera.

Men mitt måtto är att ju mer awkward du kan göra något desto mindre awkward är det så när kvällen (damn fun night, btw) når sitt slut och det uppstår en awkward tystnad vid insikten om att vi nu ska försöka oss på att säga hejdå på något vis så bestämmer jag att nej, fan, nu kör vi den jävla kindpussen.

Jag vet inte riktigt hur dom här funkar så jag försöker få en detaljerad förklaring innan vi kör vilket inte verkar ge honom något större förtroende i mig och han föreslår att vi struntar i det och kör en kram helt enkelt. Men nej, jag har bestämt mig och vid det här laget är det så awkward att det finns bara en väg att gå och det är raka spåret fram, inga fusk och genvägar.

I shoulda gone for the hug....

Jag får ingen förklaring så jag bestämmer mig för att helt enkelt bara go for it, hur svårt kan det vara liksom.
Att döma av båda deras högljudda skratt så.......
Srsly. Dom stod dubbelvikta.
Tydligen så kindpussar jag som en nioårig flicka. Fantastiskt. Jag kan ju säga att jag fortfarande önskade att jag hade en skämskudde med mig i handväskan.

Efter ett långt tag och några ingående såväl som  uppenbarligen hilarious beskrivningar om just precis hur barnslig jag verkade och hur vuxna människor gör det så lyckas jag äntligen få tyst på dem och  kräver  lite effort från den som faktiskt vet vad fan han håller på med. Och det man håller på med är ett mer kind-kind duttande. Så vi kindar i hop oss ooooooooh.....jag gjorde visst det fel med. För man ska fortfarande göra ett smack-ljud.

Så jag har totalt misslyckats i kindpussandets ädla konst idag. Inte en enda korrekt var dom noga med att påpeka innan vi skildes åt.

För att bidra med mina hej/hejdå hälsningar så fick vi även skaka hand ännu en gång och även testa min personliga favorit: vinka awkwardly.

Ah, vinka awkwardly. Du och jag. Du och jag. 

                                                                                                        



Men vad kan jag säga. Klagade tidigare under dagen att jag har reseabstinens. Har under kvällens gång hunnit planera en utlandsresa till i november och råkat ut för en i slutändan hilarious kulturkrock. Bra onsdag A'dam. 

        

Osminkad.

Är ännu osminkad eftersom att det tydligen är "tråkigt" att göra sig redo själv vilket visst betyder att jag måste bege mig hela långa vägen till Osdorp för att få röra mitt ansikte.

Men vad jag vet så tillhör inte halsen ansiktet.

Bättre bilder will show uuuup.

Halloween. Bring it on.

The cat whisperer

Det finns två grupper av varelser som i princip alltid älskar mig: katter och barn. Det finns några få undantag (soon Doris...soon..) men generellt sett så är jag godis och kattmyntas underbara kärleksprodukt. Det är bara fakta. 

Vi har möss här i huset så vi har lånat hit en katt från vår granne pizzerian. Katten är en fet gammal och folkskygg katt som heter Mickey. Första dagen han bodde här tror jag inte att jag såg honom alls och när jag nämnde att jag älskar katter så fick jag i princip som svar att Mickey lär nog inte älska mig däremot. 

Well, två kvällar i rad nu har han suttit i mitt knä och kurrat och masserat. (Åhgud Chloe, jag klagade alldeles för mycket på din massage, den här katten verkar tycka att ju mer klor desto bättre) 

Så yeah. Ännu en katt glider in i ledet. 

Men...

Ett problem. 

Han älskar mig inte hela tiden. Eller så kämpar han emot sin kärlek. Jag vet inte Det jag vill säga är att han FUCKING BITS.

 Igår högg han efter mig två gånger, mitt i njutningsfulla kurr och gosanden. Och det var inte lekfullt. Det var inte jätte hårt heller extrem aggressivt men han vart definitivt lite pissed i typ en sekund innan han återgick till goset. 

Nu ikväll satt vi hur länge som helst och kelade, men så plötsligt ställer han sig upp hugger mig i armen och går och lägger sig på andra sidan soffan. 

BRA DÄR KISSE, nu blöder jag. 

Måste bara säga att han har seriöst det mest otroliga bettet jag varit med om, såret ser precis ut som om någon skärt mig med en kniv. Tunt och spikrakt. Sjukt imponerande, men inte mindre irriterande för det. 

Fattast bara att han ger min nån pizzakissekattfektion nu. 

Det vore awesome. 

D som i Star Wars

Lägg till bildtext

Min kiwi är hård and other things

Jag saknar iksu....och ännu mer saknar jag att mamma betalde för iksu istället för jag själv....good times....

Har fått nytt schema nu som innebär sjukt mycket fritid, det kombinerat med att jag till slut insett att jag faktiskt blir kvar här mer än tre månader till och det faktum att jag börjar känna mig som den mest otränade, trötta, sladdriga varelsen i världen har fått mig att inse att jag måste skaffa mig ett gym medlemskap ändå så jag har något nyttigt att spendera fritiden med och kan få igång mig själv igen.
                 SKULLE TÄNKT PÅ DET TIDIGARE kan jag ju konstatera. De enda gym som inte tvingar mig att binda mig i mellan sex och 12 månader går på 50 euro i månaden som billigast. 
Det kan jag ju fucking glömma. 

I ännu mer pengarelaterade underbarheter så kan jag ju bara nämna att 4300kr har mysteriskt (hittils) försvunnit från mitt bankkonto, causing quite a bit of distresss, stress och allmänt livshatande.
Banken var inte till överdrivet stor hjälp utan just nu sitter jag mest och väntar på allt ska lösa sig eller gå ännu mer åt helvete så att jag faktiskt kan göra något för ATT lösa det. (Long[er] story)

Medan det här plays out vågar jag inte röra någonting vilket gör att massa andra saker fuckar till sig också. Såklart. 

Vad mer...nu när jag ändå är igång....

Jag kommer inte få sova något inatt.
Jag har irriterade sjukt smärtsamma sår på tummen som får den att spänna så fort den rör sig. Och man behöver ju ALDRIG använda tummarna liksom.
Jag krossade just en oöppnad (glas)flaska med koncentrerad saft som nu ligger utsmetad över hela köksgolvet i en glasig kladdig jävla mess.
Jag har förlorat min favoritjacka.
Min nya jacka har ett hål i fickan.
Jag har fortfarande inga hela skor. '
Nu skar jag upp andra tummen med en konservbruk.
Min kiwi är hård
Andra tumsåret svider om möjligt ännu mer än dom andra såren eftersom jag nu hedde kiwi på såret.

Jaja...jag vet. Gnäll är fucking irriterande det med.
Så.
Här kommer lite fina bilder för att kompensera:

Världens äckligaste pizza. 

Världens bästa katt och mest fucked up hund. 

Jonna sans internet

Supersmå brudar

INTE Felix?

Fancy hat time

,,,,,,,,

Elmo

Johanna on a normal day

Så. Jävla. Heta. Brudar. 

Bröllop

Det är min totala övertygelse att de här hattarna skapades för att man inte skulle ta det så hårt över att bli änka. Jag menar. Jag skulle lätt mörda någon för att få ha på mig den här en hel dag. Inte för att det var det som hände med Frankie, inte alls....

Vill bara påminna världen om att jag var blond en gång i tiden. Och uppenbarligen smart och driftig också, ser man ju.
 

Lumix Lx7

Den här veckan har jag spenderat mer än en och en halv månads lön.
 Den här VECKAN.
 Och då räknar jag inte in flybiljetten till england så det är väl snarare närmare två månadslöner.
 Again: Den här veckan.
Jag får fan nervryckningar bara jag tänker på det.
Och dessutom så är ju veckan inte ens över. Om jag känner mig själv rätt kommer jag inte direkt spendera fredagskvällen särskilt spartanskt och absolut inte lördagskvällen.
 Åhgud. Lördag.
På lördag ska jag riskera livet på tivolit som återigen slagits upp på Dam. DET KOMMER VARA AWESOME! Och dyrt...

I alla fall, ett av mina köp, definitivt det dyraste, inträffade för uppskattningsvis 30 minuter sedan. Ett köp jag väntat otåligt på i ett par månader nu. (Och såklart väljer att göra sig tillgängligt just efter att jag redan spenderat en massa pengar. Oh well.)


Min nya kamera! =D

Som ni kanske minns så....råkade större delen av min teknik ut för lite missöden i somras.......( Och I may or may not ha dammsugit bort en del av min kameras objektiv. Men det händer väl oss alla nu och då.)

Men efter ett besök från världens bästa pappa som resulterade i ny mobil (TAAAAACK) och dagens kamerainköp så är jag fully equipped igen!

Älskar min kamera!

True. Jag plockade upp den, tog ett kort på min hand och packade sen blixtsnabbt ned den igen i panik men I'm telling you guys, it's awesome.

21-26

Bokade nyss biljetter till England..
Yes, that's right, julen i år spenderas i Londooooon. 

Det blir min tredje utlandsresa sedan jag flyttade till Amsterdam (Belgien, Italien, England) och min femte(!) utandsresa det här året! (Japan, Nederländerna, Belgien, Italien, England)

Vad kan jag säga.
Herregullaligen vilket awesome år.

Hmm.....om man skulle ta och klämmna in en liten Frankrike trip också........

Some men just want to watch the world burn

Det är något mycket, mycket, mycket fel med det här landet. (Eller, to be fair, med den här staden kanske. Har inte gjort nog med research än. Men det här senaste tyder ju på en vidare spridning)

Jag ska förklara.
Så här:

1. SKYLTNINGEN

När jag först flyttade hit var jag vilse ungefär 99% av den tid jag inte arbetade vilket till viss del berodde på min ovilja att läsa kartor och till viss del på mitt lokalsinne.
MEN, till STÖRSTA DEL beror det på alla dessa jävla vägvisarskyltar i den här staden!

Det låter konstigt? Hur kan en skylt gjord för att visa mig i rätt riktning få mig att gå vilse?
FÖR ATT DOM ÄR GJORDA FÖR ATT FÖRVIRRA EN ELLER I VISSA FALL RAKT UT VILSELEDA EN

Det finns några olika typer av skyltningar. Jag har tagit mig friheten att illustrera dem nedan:

Typ A (Röd) Utforskaren
Visar dig visserligen till ditt mål men tar ofta långa onödiga omvägar menade att förvirra dig.

Typ B (Lila) Spöket
Pekar in the general direction of ditt mål, oftast snett igenom en eller flera byggnader utan förslag på hur du ska hitta en väg som faktiskt tar dig dit och har ofta inte heller några andra skyltar som kan hjälpa dig när du närmar dig ditt mål men fortfarande behöver den exakta positionen.

Typ C (Grön) Amnesi patienten
Försöker visa dig vägen men glömmer viktiga delar. Föreställ er att den säger åt dig att gå rakt framåt: du går och går och går och passerar tre vägskäl, men ingen av dem har en ny skylt så du fortsätter gå. Turns out att du skulle ha svängt vid det andra vägskälet, passerat två vägar och DÄR vid tredje korsningen får du en ny skylt som pekar dig åt höger och !Bam! du är framme.

Typ D (Blå) Rövhålet
Pekar i helt fel riktning och leder ut dig på en vild jakt som leder alt1. Ingenstans.alt2. Tillbaka till utgångspunkten. alt3. Så långt bort från ditt mål humanly possible.
Real life example: Min vän skulle leta reda på en cool kyrka hon hört talats om. Även hon har märkt ondskan hos skyltarna men hade inte så mycket till val mer än att följa dem, för hon hade ingen karta(antar jag...)
Hon följer skyltarna men hittar aldrig. Tillslut stannar hon vid en skylt (som pekar till höger) och frågar en människa om vägen.
Hon får förklarat på sig att hon redan står vid kyrkbyggnaden. (På vänster sida)

Låt mig bara säga att medans B, C och D är ganska jämnt fördelade så ligger A i grav underkant.


2. TRAFIKLJUSEN

På många ställen i staden är de stora vägarna uppdelade så att man har tre trafikljus att passera när man vill gå över gatan. Så här:

det vita grejerna med svart kontur är refuger, OKEJ?

Och SÅKLART blir dom gröna i den här ordningen:

Mitten,  längst bort, närmast.

Eller om du råkar stå på rätt sida [något jag har liten erfarenhet av] mitten, närmas, längst bort.
Poängen är att det hinner oftast bli rött innan du hinner fram till mitten.
Så då får du stå där och stirra hatiskt på grönljuset längst bort, som såklart blir rätt när mitten blir grön.
Istället för att typ....hunnit hela vägen över om dom kört närmast, mitten, längst bort. Eller åtminstone hunnit fram till mitten om dom kört Längst bort mitten, närmast.
Men nej nej.....bättre att ge grönt i mitten först där det är MINST folk if any!


Och så mitt sista exempel, dagens händelse som slutligen triggade det här inlägget:

3. TEJP

Ja, tejp.

Ni vet hur det sitter en liten pappersflik på nya tejprullar så man ska kunna öppna dem? En liten pappersflik utan klister på som man kan dra i? Ja.
Well, som ni säkert också vet så är den där pappersfliken ibland limmad (idiotiskt) men fyller ju ändå ett syfte med att peka ut vars man ska klösa.

Jag satt med en sådan rulle i flertalet minuter och försökte desperat klösa upp den. Tillslut hittade jag öppningen....

Fyra cm från pappersrutan.


Slutsats: Ge aldrig en nederländare makt. De KOMMER missbruka den.

Och kvällen har knappt börjat...

Jag har mycket att skriva om.
Svanar till exempel.
Ew.
Jag återkommer med det någon vacker dag.


Just nu verkar det som att min hjärna har annat att hantera: