And so the sun sets for another pair of glasses...

Ett par veckor innan Japan köpte jag mig ett par nya solglasögon. Jag var nöjd med dem, vilket är väldigt ovanligt då jag annars aldrig verkar lyckas hitta solglasögon som jag kan visa mig bland folk i.                    
Exakt en vecka senare åkte jag buss intill stan med Kr, ett bussbolag som jag hatar (och redan hatade) med en brinnande passion på grund av deras sunkiga bussar, misshandlade tidtabeller, konstiga hållplatser och även deras brist på Mattias, Tränarn, Lilltjejen, Pottfrillan och ja, till och med Surkärringen. (Tror det är lite "graduation goggles" över den där sista dock. Och jag var alltid övertygad om att jag skulle be the one to change her....)

Dom varandes mina busschaufförer, såklart.  (Notera, "Mattias" är lika mycket hans namn som "Lilltjejen"  och "Pottfrillan" är deras) Jag skulle kunna ranta om KR i all evighet, men tror jag ska låta er slippa det. Idag. 

Vart var jag....ja, back on track: Jag åkte alltså med KR in till stan men märker helt plötsligt att bussen kör förbi min hållplats, ändhållplatsen. Så jag panikar, ber busschauffören att stanna och hoppar av fort som bara den, vilket såklart resulterar i att jag glömmer mina solglasögon på bussen. Och tack vare att fucking Umeå kommun valt bussbolag efter pengar istället för kvalité så får jag förstås aldrig återse mina solglasögon.

Det tar emot...för jag är fattig/snål och dessutom HAR JAG REDAN KÖPT DEM FÖR I HELVETE men efter Japan ger jag upp drömmen om att återfå dem, biter ihop och köper ett par identiska fucking solglasögon. 

I Amsterdam möts jag förstås till en början av dåligt väder men dom senaste två veckorna (och den absolut senaste in particular) har som sagt varit ett frikkin under av solsken och värme, så låt oss säga att jag gett mitt nya par solglasögon två veckors aktivt användande. Och det är allt dom någonsin kommer att  få. 

För jag måste förstås dunka huvudet i fönsterkarmen och krossa dem så fort som möjligt.

Så ja...har jag nämnt den förblindande solen? Men nej nej, jag klarar mig säkert bra utan solglasögon....

Pictured: Mitt enda alternativa par solglasögon. Som är i Sverige. Och är fula. Och obekväma. 

(a.m) Ante meridiem. (p.m) Post meridiem. (fu) ...

Snälla, kan inte alla bara använda en 24timmars klocka...
Och snälla....kan jag börja läsa mina sms lite mer noggrant =_=

Steg upp strax innan klockan åtta i morse för att ta hand om småttingarna några timmar.
But as it turns out..nej, jag skulle visst inte börja åtta på morgonen, utan åtta på kvällen.
Så hejdå sovmorgon (Nej, det var en lögn. La mig i sängen igen och sov till klockan två i ren frustration) och hejdå sushimiddag och utekväll...

Jag är inte bitter :(

Story of my life

Nej, jag kan faktiskt inte heller riktigt believe it....

Den 27:e april 2012 bestämde sig min älskade mobil Ray för att fly från det magiska ställe som är min bh och hoppa ner i ett badkar fyllt med ettåringar och, framförallt, varmt badvatten.

Den 25:e maj 2012 bestämde sig min älskade mobil Ray för att fly från det magiska ställe som är min bh och hoppa ner i ett badkar fyllt med ettåringar och, framförallt, varmt badvatten.

Guys, officially we're closing now. But unofficially I'm just going to pull the curtains over the windows.

Rawr, en månad i Amsterdam överlevd (Mm...om nu alla  månader vore som februari - jaja Camilla)!

En månad under vilken jag så smått övergått från att ränna runt totalt vilsen all by myself till att ränna runt totalt vilsen med en till olika grad random människor. Tummen upp på det.

Den senaste veckan har jag varit ledig och  har utnyttjat min frihet (som tar slut om uppskattningsvis 20 min) mycket väl med diverse äventyr.
Det har varit drygt 30 grader åtminstone dom senaste tre dagarna och jag SVÄR på att det är så varmt i mitt rum att det faktiskt går trögt att ta sig fram, för luften är så svårgenomtränglig. Har i alla fall tillslut hittat och kört igång en fläkt i rummet vilket hjälper någorlunda men det är väl mest som att vispa en bunke med varm sirap. Det är inte ens juni än....jag bävar.

What else, jag har lyckats undvika att skratta åt att folk har dött den här veckan. Bara det är ju alltid någonting.

How to make friends 101

Vad kan jag säga. När jag vaknade i lördags så var det väldigt tydligt att jag sovit 8 timmar på två dygn och druckit mer alkohol* än vad socialstyrelsen rekommenderar. (Ja, jag lyckades faktiskt mot alla odds ta mig ut i fredags, and I'm telling ya, totally worth it)

Men. Jag hade visst tyckt att det var en smart idé att boka in ett besök till keukenhof på lördagen så jag fick tvinga mig upp efter återigen fyra timmars sömn och bege mig av mot amsterdam centraal där jag skulle möta en en tjej från couchsurfing, som jag såklart väljer att ge ett fantastiskt bra första intryck.

Jag dyker upp en halvtimme sent -för jag cyklade såklart massivt vilse på vägen - men hon väljer som tur var att vänta på mig så vi går tillsammans för att köpa våra biljetter till Lisse.
När vi ska köpa våra biljetter får vi dock veta att det "enklaste" är om vi tar en buss från leidseplein som ligger på exakt motsatta sidan av stan....

Så, jag gör såklart det enda vettiga: tvingar denna okända människa -som jag träffat för mindre än tio minuter sedan- att skjutsa mig på min cykel till nyss nämnda ställe.
Jag bara antar att det inte är helt artigt, men....jag KAN verkligen inte skjutsa folk på pakethållaren! Okej!?


Oh well, efter en hel del villande hittade vi äntligen vår buss så bara två timmar efter utsatt avfärd är vi äntligen på väg mot the pretty pretty flowers!

Ja, vad kan jag säga. Vi hade det astrevligt (dödhet till trots). Vi åt glass, tog turistiga kort, lyssnade på sjömansvisor:

Hey hoo, ohoy, whatever

Notera hans awesome mopp-instrument

Vi tittade såklart på en miljon blommor i olika färger, former och sammansättningar.

Och vi fick naturligtvis se en hel del tulpaner, men med "en hel del tulpaner" menar jag tulpaner i rabatterna inne på keukenhof.

Saken är den att....runt keukenhof finns tulpanfälten, you know, the ones that are insanely awesome and look like this:

Förutom när man, säg som vi, kommer dit i slutet av Maj och alla tulpanerna har blivit brutalt halshuggna så bara stjälkarna står kvar och får fälten att se ut så här:

I knew att dom skulle vara borta förstås (Jag fick åtminstone se dom från luften, när jag flög in över landet, vilket var coolt) men damn, är sjukt taggad på att återvända något år och dra på en cykeltur längs fälten. Inte bara taggad. Determined!

När vi kom tillbaka till stan igen så gick vi till ett pannkakställe längs min favoritkanal där jag åt en sjukt god pannkaka som inte bara var tasty utan även min första pannkaka med salami på istället för jordgubbar. 

På bordet stod en fet kruka fylld med underbart tjock trögflytande sirap. 

Come on. Vem hade INTE blivit fascinerad?

*Sorry mamma,pappa, this is what happens när man läser sitt barns blogg 

It can't just be me, right?

Allvarligt talat, det här har jag tänkt på/upplevt i flera års tid. Tycker det är jätteobehagligt/pointless att dricka vatten ur muggar. It just doesn't do the trick!

Äter snoep och koek på De rollende keukens

Efter de senaste dagarnas hektiska aktivitet var jag redo för en lugn söndag, men inte en händelselös. Amsterdam levererade såklart!

 Efter att ha vaknat imorse  någon gång där efter tolv spenderade jag dagen sulking in my room för jag som hade planer på att gå och besöka "de rollende keukens" aka the rolling kitchens  och titta på en utomhusfilm vaknade upp till kyla och spöregn som bara verkade go on and on and on.

Men, där vid sex/sju på kvällen så vart vädret plötsligt fantastiskt och jag begav mig ut, så fort jag sätter foten utanför ytterdörren möts jag av en frikkin tropisk värme och helt galen luftfuktighet.

Jag lyckas faktiskt hitta rätt (!) så jag vandrar runt på området, äter , stirrar och creeps people out med mitt filmande.

The thing is...jag skulle jättegärna ha en film spanning my whole time living here när allt är över men jag har insett att det kommer inte att hända. För även om  jag inte bryr mig om mina stackars bdc:ares känslor för korrekt socialt beteende så vill jag inte utsätta mina nya bekantskaper för min tendens att creepily filma barn och annat och dessutom är jag lite för busy taking everything in för att kunna komponera shots. ( Too busy doing shots, amirite!)
Men, bestämde mig för att filma och slänga ihop en snabb liten blanding av klipp från de rollende keukens nu när jag ändå var ensam and thus free to creep freely och för det fångar stämningen mycket bättre än kort. Mina kort, anyway....

Not a movie guys! Just....min version av att videoblogga I guess?


So yeah, det var very nice. Lekker, till och med.

 Var dock OTROLIGT törstig men ingen verkade sälja actual dricka. Jag gjorde såklart vad alla skulle gjort i den situationen -  åt jätte spicy taco, sushi dränkt i wasabi och en massa salta chips på det för att completely försäkra mig om att få känna mig som om jag spenderat en vecka i öknen. Totally a smart move.

Funderade tillslut på att hälla i mig sisådär en liter sangria (vilket alla verkade sälja) men I finally settled på en god men svindyr smoothie som inte riktigt klarade av att släcka min törst. (Därav mitt desperata sugande på locket)
Det visade sig också att dom i år inte visade någon film på kvällen, vilket sucked, men jag hade tagit med mig en bok så jag chillade i gräset och drog mig hemmåt någon gång efter tio.

Sunday well spent. Helt enkelt.

Universum är bara avundsjukt på att jag är så KOlossalt rolig

Fick ett sms av Sofia imorse. Jag sträckte ut en darrande hand och lyckades öppna ett av ögonen nog mycket för att urskilja ett sms all while trying to determine om jag var döende eller ej.  När jag lyckats tyda meddelandet står det klart för mig att ja, det måste jag vara. Och slightly delusional tack vare det.

Förstås, när jag läste smset igen några timmar senare stod det  faktiskt samma sak vilket fick mig att aktivt söka upp en ko för att kunna svara på smset så här hilariously kreativt:

Men min mobilabonnemangleverantör (Sämsta I ever stött på. Inget har gått smärtfritt so far) verkar inte stödja mms. Inte mina i alla fall.

=(

Men å andra sidan är jag 90% säker att jag var kliniskt död när väckaren ringde imorse, och det bryr sig ingen om

Så....jag gjorde det igen. 

Jag: *Trippar ner till köket, säger godmorgon till pappan och snappar åt mig ett äpple.
Han: So last night, Donna Summers died
Jag: hahahahahahaha yeah
Han:  Eh...and Dietrich Fischer-Dieskau also died...
Jag: hahahah-wait.....what?
Han: Donna Summers and Dietrich Fischer-Dieskau died last night.
Jag: Ah...oh....*host*

I....I don't....I don't even.....what!?

Jag....vet inte var jag ska börja.
Jag vet knappt vad som just hände....
....okej....det är en lögn. Jag vet precis vad som hände och nu tänker jag ge en smärtsamt lång och ingående beskrivning av det.

Men först...en lista över höjdpunkterna. Min dag innehåller, men är ej begränsad till:

*Explosiv diarré
*Kaskadspya
*Full frontal flashning
*Buttcracks uppvisande

Intruiged? Let's get to it:

Så dagen går bra. Jag har ont i huvudet och känner mig slightly döende men lyckas ändå pull off att underhålla och ta hand om ungarna. Ett av barnens nanny är med mig i huset hela dagen och vi har trevligt, utbytandes tips, erfarenheter och roliga historier.  Jag tar hand om tvillingarna (E och C) och hon tar hand om näst yngsta flickan i familjen, Em.
 E lyckas under dagen spruta diarré upp ur blöjan och över hela ryggen men annat än det så flyter (ha-ha) allting på perfekt. För perfekt. 

Egentligen skulle jag jobba från  klockan fem till åtta idag, men ställe upp på att börja klockan nio istället. På kvällen är det planerat att jag ska ut med några vänner, vid tio tiden. Får ett sms om att jag gärna kan barnvakta till klockan elva, I can't very well refuse så jag ställer upp och tänker att en timme hit eller dit gör inte så mycket och om jag sminkar mig och gör mig i ordning medan barnen sover så kan jag vara out the door direkt föräldrarna kommer hem. So far so good.

Det blir middagstid och jag får i småttingarna reasonably mycket mat, till och med den lite mat-kinkiga av dem. Får dom badade och tvättade in no time, trots att jag måste göra det själv och när jag gett dom deras flaskor, nattat dem och stängt dörren så hörs inte ett ljud. Success! I say to my self. Stupid self.

Äter min egen middag med nannyn och Em. Barnmonitorn funkar inte sen igår kväll så jag måste ständigt springa till trappan och lyssna efter gråt. Slightly annoying, men what can you do.
Till min besvikelse så verkar det som att en av tvillingarna är vaken men jag tänker att förhoppningsvis kommer hon att somna snart.

Ofc she doesn't.

Snart följer ett stressfullt sprintlopp mellan en gråtande C - som dessutom lyckas väcka E - och köket i en kamp att få köket skinande och C ogrinande. (Come on, that totally rhymes)

Well, en och en halv timme senare är jag fortfarande inte any closer till att få henne att somna. Jag testar ett sista trick och - det verkar faktiskt gå vägen! Jag backar ut ur rummet, stänger dörren.
 Helt tyst.
 Jag sätter i mig i trappen och väntar några sekunder.
Tyst.
Tyst.
Tyst.
Jag suckar lättat och slappnar av för första gången på hela dagen.
 Då bryts tystnaden av att C börjar gråta intensivt igen och lilltjejen, Em, raketspyr över hela sängen. 


Em är prone att bli lite...panikslagen när hon vaknar och hennes mamma inte är hemma. Lägg till spya över hela situationen och ni har en väldigt hysterisk liten tjej som inte pratar engelska och en aupair som inte pratar nederländska.
Jag ringer till hennes mamma samtidigt som jag försöker locka med stackarn till duschen, men får inget svar.
Får tillslut tag på pappan som rushes home och hjälper mig att clean everything up och få i säng henne igen.
Medan vi rusar runt och fixar allting så lyckas C somna, men E är nu däremot klarvaken. Jag plockar upp henne, och känner att hon har en smutsig blöja så jag tar upp henne på skötbordet för att byta. Bad idéa.
All I know är att innan jag vet ordet av är hela hon, skötbordet, väggen och diverse delar av mig täckta med diarré. Up to the shower we go.
Jag lyckas få henne cleaned up, får på henne nya sovkläder, sanerar skötområdet och får ner henne i sängen.
Som tur är somnar hon relativt fort.

Allting har nu lugnat ner sig någotsånär. Alla sover, en tvätt är igång, golven är rena. Sure, det känns som om jag är täckt i ett tunt lager av kroppsavfall men, saker har i alla fall lugnat ner sig.
Så pappan rushes off till deras middag igen.

[Värt att notera (which I've already did, i listan där uppe) är att jag har visat upp brutalt mycket buttcrack för pappan under kvällens saneringsarbete i och med att jag fick kräk på min kjol medan jag hjälpte Em, drog av den och hann inte ta på mig något annat innan han kom hem vilket betyder att jag sprag runt i försmå strumpbyxor. Mina strumbyxor har nämligen krymt i tvätten så dom har inte bara grenen bara någon decimeter ovanför mina knän utan ger mig förstås världens crack, OCH har ett enorm hål mittbak. This is not awkward at all. AT ALL]

Okej, så, jag finner mig lämnad ensam i huset igen. Jag bestämmer att dom inte kan neka mig en snabb dusch, så jag sköljer av mig på under två minuter och rusar ut i huset igen. Tappar då greppet om morgonrocken  så den öppnar sig samtidigt som jag är vänd mot det enorma skyltfönster som utgör framsidan av vårt hus, samtidigt som två personer passerar förbi och, som alla, casually glances at our window.

Oh well....When in Rome...




Så, nu sitter jag här och försöker bearbeta dagen med att - HELVETE Jag tror en av dem har vaknat igen.

Call me if you get lost

Lyckades ta mig upp imorse, mot alla odds och har överlevt dagen så här långt på att dricka min egen vikt i kaffe och trycka i mig mackor med jordnötssmör, nutella och något sorts kaksmets-pålägg. Socker <3
Jag jobbar till klockan elva ikväll så YAY till 14 timmars arbetsdag på fyra timmars sömn. Så fort I'm off the clock är det dags för en ny kväll av dumheter. Thank god it's saturday tomorrow.

Angående trafikljusen....När jag cyklade hem igår kväll la jag märke till något väldigt underligt. Inga av dem fungerade. Alla var endera släkta eller stod på blinkande gulljus och pågrund av mitt underbara lokalsinne så såg jag en hel del olika områden av stan, alla med samma malfunctioning trafikljus.

Jag ljög förresten, jag var inte vilse i tre timmar. Det var bara två, man skulle kunna argue att det var 2,5 timmar trots att den första halvtimmen var jag extremt duktig på att följa min karta och kom till exakt sätt plats. Synd bara att google maps ljög för mig och ledde mig ut i gud-vet-var.
Grejen var att jag och halva sydafrikas befolkning skulle gå ut och dansa vid elva, men skulle mötas på en bar vid nio. Jag kollade upp dansstället online och såg att det låg reasonably close, good, tänkte jag, då hittar jag lätt hem sen.
 Sen google map:ade jag baren och vart en smula förvirrad, för den låg sjukt obekvämt till men jag tänkte att, whatever, who am I to judge, den kanske är värd det. What do I know liksom.

....inget. Uppenbarligen....

Så jag tar mig till amsterdam centraal och där bestämmer jag mig för att ringa en av SA:erna och fråga vars fan och hur fan jag ska.
 Inget svar.
Så jag kör på, tar mig ut på en ö, tar mig ut på ännu en ö, finkammar ön utan resultat under 40 minuters tid, träffar en massa hjälpsamma människor med internet på sina mobiltelefoner men lyckas ändå inte hitta rätt. Inser tillslut att google har svikit mig och tar mig in till fastlandet igen.

Väl där inser jag att jag aldrig brydde mig om att spara en karta till dansstället eftersom vi ändå skulle gå dit tillsammans. Sätter mig på en bänk och surar, vägrar ge upp och gå hem(...igen.) Plötsligt inträffar miraklet, jag upptäcker att jag har tillgång till ett oskyddat nätverk! Anslutningen är väldigt svag men jag lyckas få upp en karta och beger mig av mot dansstället. Kommer dit och spenderar en kvart med att stå awkwardly utanför dörren i hopp om att få syn på mina vänner. Ger tillslut upp och bestämmer mig för att gå in, vänder mig om, and there they are!

And then....well, it was worth 2,5 timmar av att vilja skjuta anyone som vågar sig på ögonkontakt helt enkelt.

*piiiiiiiiiip* - citat, mina öron

3 weeks to the day och jag har just kommit hem från min första ordentliga utgång i a'dam. Which was great fun.

Några lösryckta tankar:

Sover trafikljus på natten här?
Sydafrika.
Jag börjar finally gå mindre vilse! (åhgud, på tal om det, var vilse i tre timmar idag. Hamnade på en ö. )

And....

Jag börjar jobba om fem timmar. Mitt alarm ringer om fyra. Why God, why....

16 and pregnant

Känner mig som teen-mom när jag går runt med ungarna på stan, vilket jag tycker känns oddly underbart. I mina ögon så är jag förstås rent provocerande ung men jag har börjat ålderskrisa som en medleålders höna på en äggfarm efterssom 1. Alla utgår från att det är mina egna barn och 2. Jag har insett att det inte vore helt chockerande om jag faktiskt hade barn på ett år. Åh gud....jag är praktiskt taget död.

Språkkursen har kört igång på allvar nu så jag måste försöka lära mig alla ologiska twists n' turns som är nederländsk grammatik. Är astaggad på att faktiskt börja förstå något dock, för är det något som är sant så är det att tvillingar är fucking adorable. Hur har det något med saken att göra? Låt mig förklara:

Alla. Pratar. Med mig. Hela. Tiden. Så fort jag sätter foten utanför ytterdörren med tvillingarna så börjar den stunden av dagen då jag har obekvämt mycket ögonkontakt med främlingar, ler moderligt mot ungarna hela tiden i hopp om att undvika nyss nämnda ögonkontakt och konstant säger "yeeaah haha"  "mmmhmmpf hah" och "nnnhh!" till svar på alla nederländska kommentarer, utrop och frågor som öser ner över oss. Let's say, jag tror inte att mina diffusa ljud alltid är helt tillfredsställande (Jag är tyvärr ingen Jamie direkt)*
Folk är verkligen crazy about twins, flickorna är inte ens enäggstvillingar och ändå blir folk helt till sig när vi trippar runt längs kanalerna eller chillar i parken.

Exempel från dagens utflykt på hur i princip alla våra promenader ser ut:

Tant: *BIG SMILE*
Jag: *Smile mot tanten* *Moderligt smile ner mot vagnen, keep gaze down tills vi passerat förbi*
Tanten(till väninna): DID YOU SEE THE TWINS!!!??
Väninna: What?
Tanten: SHE HAD TWINS! OOOOHHH!

Ja. Så jag vill helt enkelt förstå den nederländska motsvarigheten till det där... I guess. o_O

Moving on: Igår fick jag ett fett paket med posten vilket var väldigt roligt. Det var fyllt med godis (och en...cykelhjälm. Yeah yeah, jag har intressanta föräldrar. ) och I mean...lösgodis är något man bör plocka själv men beggars can't be choosers! Var en helt okej blandning och "okej" godis från karamellkungen slår allt utländskt hittepågodis anyday. TACK <3


Nu ska jag njuta av att jag kan stanna uppe sent utan dåligt samvete för jag börjar inte förens klockan fem imorgon. BOO-YAH



(*Påtal om Jamie så har jag döpt min cykel till Fergus. Har väntad med längtan på stunden tills jag skulle finna en ny ägodel/kompanjon värdig namnet. Och min fina fina cykel totally is, I mean: 
Jag älskar den
Den är snygg
Den är mörk
Och den är delvis ....nej...jag ska inte spoila. Jonna, Camilla. Read like the wind..) 

Jag beklagar sorgen, but that was HILARIOUS

Så, i fredags tog jag tag i saken och återbesökte äntligen Vondelpark, en park som är just as (om inte mer) amazing som jag minns den.

You beautiful bastard

Jag... hade ingen direkt poäng med det där mer än....I fucking love that park, man.

 Sooo, moving on: På min språkkurs i tisdags lyckades jag befrienda en annan aupair och det var tänkt att hon, jag och hennes vän skulle gå och se ett band på lördagen (aka, igår) Det där gick inte så bra då det hela hängde på att jag skulle lägga till henne på facebook (damn you facebook) vilket inte gick så bra för mig.

Så....istället drog jag till Haarlem där jag gick runt och glodde på diverse byggnader, människor och annat och där jag även besökte två museer vilket var mycket trevligt. Råkade dock lura i min värdpappa att jag besökt tre museer (....it's a long and awkward story) så nu måste jag plugga upp mig på vad som faktiskt finns på det tredje museet utifall att jag blir frågad något specifikt. Fan.

Who's the man? You're the man!

Idag hade språkkursen en gemensam utflykt för min och två andra grupper där vi hade en frågesportsrunda genom stan och en guidad tur på ett museeum, som är ett hus med inredningen bevarad från.....1700 talet? Something like that. Det var väldigt coolt i alla fall och jag fick en stark längtan att svepa runt under dom skyhöga taken i en enorm klänning med en midja som man kan sluta händerna runt.

Det uppstod en del pinsamma ögonblick dock... Min grupp kom lite försent till museet (något som absolut inte var mitt fel) så vi fick hoppa in i en grupp där den guidade turen redan hade påbörjats, något vår guide inte riktigt verkade uppskatta och hon uppskattade inte heller det faktum att vi hade väskorna med oss, då det visst inte var tillåtet.
Nå, efter att ha gett oss ett par dömande blickar fortsätter hon att berätta om...tapeterna eller något liknande ämne...och jag står med händerna korsade på ryggen, ena handen greppandes den andra. Plötsligt tappar jag greppet om min hand varpå den gungar iväg och slår högljutt till en skylt som viker sig framåt och sen lika högljutt slår tillbaka. (att en liten skylt kan föra ett sånt satans oväsen)

En kortvarig tystnad uppstår. Guiden tittar på mig med panik i blicken och utstöter ett plågat/chockat ljud och ser ut som om jag borde säga något. Jag hostar.
Min lärare skyndar sig att försäkra att allting är lugnt medan jag av någon anledning fortsätter att låtsas som ingenting. Guiden lyckas tillslut få kontroll över sina ansiktsmuskler igen, och säger något förmanande om att man inte bör luta sig mot skyltarna varpå jag hummar awkwardly.

När hon fortsätter sin presentation materialisera plötsligt min lärare mellan mig och skylten, som för att skydda den från mig.
Kombinationen av högtidlig stämning a la museum och the awkwardness av det nyligen inträffade får mig att känna mig en smula nervös, vilket gör att detta inträffar, mindre än en minut efter skyltfiaskot:

Guide: My mother and father died-
Jag: hahahaha
......
Jag: *host*


Så. Ja. That was a thing...

Men, what else. Träffade min aupairkamrat sen i tisdags, plågades av att höra att showen varit awesome, drog och hämtade upp hennes kompis, satte oss och åt otrolig glass vid kanalen. (Min kanal, glasstället ligger  typ två minuter från min ytterdörr. Det är bara att börja beställa xxxxxl kläderna nu. Saves time)

Men jag kanske kan börja spela schack. Har hört att det är en great workout. 

Title: Supernanny (al.t Google is your friend)

Vissa personer i min närhet (möjligtvis dom som någon gång tyckte att det vore en idé att, I dunno, give me life) har ibland uttryckt vissa åsikter om att jag kommer vara helt clueless över vissa hushållssaker när jag flyttar hemifrån om jag inte spenderar mina snabbt sinande dagar av att inte behöva ta itu med saker som att rensa avlopp och tvätta med att ....rensa avlopp och tvätta saker för att "lära mig".

Jag har alltid varit av den åsikten att jag snarare borde ta vara på min frihet och njuta av att min stund ännu inte är kommen. Och as for cluelessness .....that's what google is for. Min google plan har blivit skrattad åt, men skrattar bäst som skrattar sist. (eller, skrattar bäst som tvättar sist)


Idag vek jag ett elastiskt lakan: 

Till en perfekt(ish) rektangel 

Jag vet inte om ni någonsin vikt ett sådant lakan, och om ni gjort det så lovar jag att det såg ut som på den första bilden även när ni var klara.

Tack google.

Related: Fixade tvätten utan google till och med.(This is way back, ofc, har tvättat nonstop sen jag kom hit känns det som ) Höll på att avlida för allt stod på nederländska och de få instruktioner jag hade fått stämde inte överens med  hur maskinen faktiskt såg ut (vrid den vänstra ratten till X, vrid sen den högra ratten till Y. Thing is...fanns bara en fucking ratt =_=)  och also för att det var typ 30 grader varmt där uppe.
Men by god I did it.

Jag var såklart tvungen att föreviga the moment. 

Såå.....poängen med det här inlägget är....uh.....in your faces, mamma och pappa? Yeah, sounds about right.

SUCK IT! 

Och imorgon firar jag cykelnycklarna

Idag firar jag två veckor av att inte ha tappat bort husnyckeln och also två veckor som boende i amsterdam, weehååå.

Under dom här två veckorna har jag gjort många olika saker men mest av allt har jag lett.
Är imponerad av att mitt huvud inte är två gånger så brett från allt  intensivt tränande av mina ansiktsmuskler

Jag ler...

...när jag är glad.
...när jag är förvånad.
....när jag är irriterad.
.....när jag inte har någon åsikt.
...när jag är förvirrad.
....när jag är obekväm.
.....när jag svarar på tilltal.
....så fort jag får ögonkontakt med någon.
....när jag vill vara ensam
....när folk pratar nederländska runt mig
....när jag gör fel
.....vad jag än gör (as long as det är någon där. När jag väl sitter på mitt rum och slappnar av ser jag antagligen slightly lobotomerad/pissed ut)

Och mitt all-time favourite move som tagit mig igenom otaliga situationer mitt 20åriga liv: "bara le och nicka" har visat sig än mer ovärderligt när jag befinner mig i ett land där jag inte förstår språket och är mer clueless än jag någonsin varit i mitt liv (ja, turns out att det är möjligt, ni kan ju föreställa er....).


Jag MÅSTE lära mig nederländska. Börjar bli less på att aldrig fatta vad folk säger till mig när jag går runt på stan. Och ibland...ibland.....ibland är inte "le och nicka" ett acceptabelt svar på random folks random harklande! Antar jag....

It's a sign!

Ett drömtecken, that is. And it's fucking annoying. 

Att behöva ha glasögon/linser är sjukt drygt.  Det finns mycket som kan jävlas...
Glasögonen är i vägen, blir smutsiga, sitter obekvämt, glider, passar inte till outfitten, blir uppvärmda av bastun och bränner dig, immar igen, är inte nog starka, blaablaablaa
 Linserna...sitter obekvämt, blir torra, ramlar ur, försvinner, vägrar komma på plats, måste tvättas och tas om hand om, är svinäckligtdyra, råkar stoppas in med samma finger som nyss höll på med chili, citron, pepparmyntsolja...osv osv

Och sen är det de stunder då du glömmer att ta på dig glasögonen eller linserna. Eller så tappar du bort glasögonen och linserna är slut. Och då går du runt och kisar och lider och allting är irriterande suddigt och otydligt. FUN. Eller bara det faktum att du måste planera in tid på morgonen dedikerat åt att sätta in linserna. Du hade kunnat sova minst några sekunder längre!Nej, tacka vet jag att bara behöva sina egna ögon och inga tillbehör.....

Men. Men. Av alla problem som glasögonormeriet fört med sig så finns det en sak som plågar mig mer än allt annat.
Fine, jag stiger upp ett par minuter tidigare.
Fine, jag står ut med den ständiga beröringen av glasögonbågarna. Men.....: GE HELVETE I ATT FÖRSTÖRA MINA DRÖMMAR.

Jag älskar att drömma, det är verkligen något av det bästa jag vet och att klardrömma är alltid efteraktat.
För att få en klardröm är det bra om man har ett tecken som avslöjar att man drömmer. Någotsånär universella drömtecken är att man har svårt att läsa och att springa, men man kan också ha personliga drömtecken. Person A kanske ofta drömmer om blå hästar och gör det till sitt drömtecken medans Person B vet att h*n drömmmer när h*n märker att h*n har rosa hår...eller whatever.

Jag? Jag drömmer att jag inte har mina glasögon/linser och i mina drömmar måste jag ha -1000 istället för -1,5 för jag SER INGENTING.  Mitt i en awesome dröm kan jag "tappa mina glasögon" och måste sen spendera resten av drömmen med att ångestfyllt försöka leta efter dem medan allting runt mig är suddigt och omöjligt att fokusera på. Det inträffar gärna samtidigt som det är jätteviktigt att jag hittar/ser/gör något annat.
Hade aldrig några synproblem i drömmarna innan jag skaffade glasögon.

Jag får inte ens ut några klardrömmar av det hela eftersom jag:
1. Blir så irriterad att jag vaknar när jag väl inser att jag drömmer.
2. KLARdrömmar,  KLAAAARdrömmar inte "oj, jag ser inte om det där är en soffa eller en flodhäst" drömmar.

Ugh.... just laser me now!!!! 

The awkward moment...

...när du försöker befrienda någon och dom byter till en annan klass...
...när du tillslut inser att du har ett uttag direkt bredvid sängen och inte behövt inreda ditt rum med ett spindelnät av sladdar i snart två veckor...
...när du inte vågar cykla om bussen utan leder förbi den och busschauffören visar sig stå på trottoaren och skrattar åt dig....
...när du låtsas att du kan ta dig någonstans....och sen faktiskt måste göra det...
...när du är så vilse och försenad till din första språklektion att läraren tillslut beställer och betalar en taxi åt dig....

Allt det där har hänt idag, en av dem hände dock någon annan.

The day...has been frikkin awesome.

Lekker!

My life is complete

Oh right, glömde nästan. Har nu hört kutwout användas in real life av minst två personer.
BDC, you know what I'm talking 'bout.
Epic. 

(Del 2) Bevrijdingsdag

Igår var det Liberation day och medans Rememberance day är mer om att vara nedstämd och respektfull så är Liberation day mer om att ha roligt, festa och fira att Nederländerna inte är ockuperade av tyskarna längre.

Which I did.

Jag och några jävligt trevliga nederländare begav oss ut under dagen för att lyssna på lite olika (en del till och med bra) band då det fanns flera scener över stan i och med att det är "frihetsfestivalen"
Jag fick se "frihetselden" , fick en souvenir, blev vimmelfotad och när det började närma sig middagstid blev det bestämt att jag var tvungen att testa lite nederländska specialiteter vilket resulterade i denna middag helt i kostcirkelns anda:

På kvällen så for vi (och tillsynes resten av amsterdam) ner till.... nånstans....där det hölls en stor klassisk konsert (med lite harry potter thrown in there for good measure) . Drottningen var också där, vilket man märkte på att dramatisk musik spelades när hon anlände. Man kanske borde bli drottning ändå...

Såg dock mest arslen, ärligt talat. Vi hade en pretty good view när vi anlände men fem minuter senare kom folk med stegar och klättrade upp framför oss varpå man fick en väldigt god översikt av deras baksidor, så att säga. Jag kommer förevigt ha en kaki-klädd, välformad rumpa i lite väl tighta byxor inpräntad i mitt minne.  Men, vi hade jävligt roligt bakom the line of asses ändå så jag tror jag kan dubba bevrijdingsdag till ett ass-ome event. Hee..hee.he...   ...heh

Okej, så, evanemangen tar visst aldrig slut och jag har fått se lite nice piece if royal ass två gånger på två dagar (del 1)

I förrgår var det "Rememberance of the dead" då hela nederländerna minns de civila och soldater som dött under andra världskriget och även efter det. Dagen är mest uppmärksammad i Amsterdam och drottningen kommer förbi en sväng till dam square så jag bestämde mig såklart för att gå dit och ta del av cermonin och kändisspotta lite.
Nu förstår ju inte jag nederländska men av den dramatiska musiken att döma var talen väldigt fina och högtidliga, och även om jag mest såg folks bakhuvuden så lyckades jag skymta vad jag tänker anta var drottningen.  Med start klockan åtta håller hela nederländerna två tysta minuter till minne av de döda vilket var fint.
Så, trots att jag bara förstod en handfull ord smittade den allvarliga stämningen av sig något på mig och jag kände mig lite högtidlig när jag vandrade hem igen.

Varpå jag fick se....nånting.


Snabb sidenote: ännu ett av mina problem med att jag går vilse så fort jag sticker näsan utanför dörren har att göra med att jag blir så lätt distraherad av saker jag ser. Jag är som en liten unge som ser något blankt och färgglatt på andra sidan motorvägen. Endera ser jag något konstigt och viker av från vägen som troligtvis skulle tagit mig hem, eller så lurar jag i mig själv att jag känner igen en gata/ett riktmärke, kommer på att "nej, det gör jag ju inte, och om jag bara fortsätter följa den här gatan så bör jag komma hem" men byter ändå gata.
End sidenote.

Ja..i alla fall. Nu var jag på väg hem från minnescermonin - något som gick förvånansvärt bra- då jag plötsligt ser en stor folksamling. Jag svänger direkt av och går dit. Först verkar det helt normalt, det står en massa unga...militärer...sjömän?...män i uniformer och ser stiliga/unga/väldigt nöjda med sig själva ut och då och då bryter sig någon ur gruppen och tar kort på de andra.
Till sidan av dem står en äldre man och håller ett tal och snett bredvid honom står två kvinnor (kanske?) i de mest fantastiska utstyrslar, involverande mer kläder än människa och enorma fjädriga hattar.
Jag blir så fascinerad av dem att jag hänger kvar och desperat försöker att få en okej bild av dem vilket visar sig omöjligt.  Just som jag ska ge upp så börjar folk applådera....och så ser jag en kvinna iklädd en underlig lila klänning gå längs mitten av öppningen i folkskaran med vad som ser ut att vara en hel rulle lila aluminiumfolie hängande som en slöja bakom sig. Hon når fram till mannen som hållit talet och så...upplöses folkmassan.

Just smile and wave boys, just smile and wave....

Jag lovar....jag HAR vänner

För tillfället har jag kanske inte det rikaste av umgängesliv due to the fact att det inte finns några bra aupairgrupper på nätet och couchsurfers kinda intimidate me. And also för att blotta tanken på att faktiskt hitta till en specifik plats är totalt omöjlig att greppa.


Men, på tisdag börjar min språkkurs - speciellt designad för aupairer - som förhoppningsvis kommer öppna upp lite sociala möjligheter. (Yeah, no pressure honey, det är inte som om det här är en av de få chanser du får till att inte end up as a crazy cat lady - minus katterna. On that note:  Chloeee jag saknar dig älsklingsnuttepluttegullblbblubbu)


....eh


I ALLA FALL, my point är den att för tillfället tror jag inte att jag verkar som en särskilt socialt attraktiv och aktiv person i min värdfamiljs ögon (särskilt inte med tanken på the awkwardness jag tenderar att utsöndra i deras närhet - I just can't help it. I värsta fall verkar jag rent neurotisk)  så det är trevligt att kunna uppvisa ett konkret bevis på att mina vänner som jag påstår att jag har inte är helt fiktiva.

Also, sjukt gulligt kuvert. Well done woman! 

Kan dock glatt (och förvånat) konstatera att trots att jag betett mig som den mest awkwarda, trögfattade och definitivt inte helt mentalt stabila människan ever så har jag inte totalt skrämt iväg min företrädare utan hon har istället valt att förbarma sig över mig in all my awkwardness och faktiskt umgås med mig utan att få betalt för det samtidigt. 

               Idag träffade jag dessutom en tjej i min egen ålder som jag  - hör och häpna - lyckades föra en långvarig och framgångsrik konversation med  och hon verkar till råga på allt sjukt trevlig och bor alldeles runt hörnet, perfekt!

 Bättre blir det av att min värdmamma faktiskt var närvarande vid en del av tiden så nu har hon även bevis på att jag åtminstone är kapabel att hålla ett aktivt samtal med någon utan att verka slightly manisk.

Su-fucking-ccess! 

Två komplett orelaterade saker:

1. Hårspray och deodorant är inte interchangeable. 

2. Ända sen jag kom hit har jag då och då hört oförklarligt och till synes artificiellt fågelkvitter (jag säger ju att man blir helt psykad av alla ljud i det här huset!) och det tog mig till i förrgår att inse att väggklockan kvittrar vid vare heltimme.

Vad.......fan...

På grönbete

Idag slog det mig plötsligt att jag och Camilla fortfarande inte varit och sett på kosläpp. Drabbades snabbt därefter av ohyggliga bilder i mitt huvud som jag skyller helt och fullt på Japanresan.

Lyckades även meddela jobbet att jag inte kommer kunna arbeta igen förrens på något år..

........................

Bättre sent än aldrig I guess... 

ops, my bad!

Oh, kirrade även gratis boende i köpenhamn. Suuuweeet.