Orange madness

Koninginnenacht (queensnight) levererade som utlovat.  Efter att slitigt mig från mitt creepystirrande gav jag mig ut i natten där jag stötte på musik från alla håll och kanter - some good, some bad, some weird och some "håller-på-att-harkla-ihop-till-en-ordentligt-snorig-loska-med-bakgrunds-beat"
Slog följe med ett par randoms och ended up i den minsta, orangeaste och fullaste ( i alla ordens betydelser) bar jag någonsin satt min fot i där jag blev treated to i princip rakt igenom nederländsk musik - med ett engelskt undag som ändå  lyckades låta svagt *hållerpåattkvävasavminegensaliv*-igt. Träffade på några andra random människor under kvällens gång och var väldigt nöjd med natten när jag tillsut bestämde mig för att det var dags att hitta hem. 
Var mindre nöjd när det tog åtminstone 90 minuter och inhöll mördande ont i fötterna, an urgent need to pee och oönskade (om än behövda..) och alldeles för utförliga vägledningar om hur jag skulle ta mig hem. 
Ska förövrigt aldrig (eller alltid?) ha på mig min skotsrutiga kjol out at night, den är waaaay too popular.
 Per-so-nal-space people. IT'S A THING, LOOK IT UP!

Anyway....kom hem runt klockan två, trött som döden, men bestämde mig för att passa på att ladda upp filmen medans alla i huset sover as to not sega ner deras internet mitt i att dom använder det. Det vart mer jobb än jag hade tänkt mig så jag kom mig inte i säng förens tre...Steg ändå upp tidigt dagen därpå( aka idag) för att ta vara på den äntligen inträffande Queensday. (Och för att jag känner mig kind of uncomfortable med att asänge medans alla andra är uppe vid nio...på helgen! Fan..jag stiger upp tidigt och jag äter med kniven i höger hand, the things I do för att pass as väluppfostrad....)

Koninginnedag did ot dissapoint! Började morgonen med att diskutera osthyvlar med Herman och sen sätta mig ute på gatan med min ostmacka och studera hur vår gata förvandlats till en färgglad loppmarknad.  Även vi hade en massa saker att sälja.

Under queensnight lyckades jag smutsa ner min snepasgula men-om-man-kisar-lite-orange tröja så jag var lite sadface över min brist på orangwesomness tills jag upptäckte att jag packat ner denna beauty of a tshirt.

Jag slängde på mig dom underbart gräsliga glasögonen, lite lagom gräsligt orange smink och bedömde mig sen som redo för att ge mig ut och att utforska stan in all it's orange glory och totalt missbruka färgaccentsfunktionen på min kamera. 

Det har varit väldigt omväxlande väder dom senaste dagarna (lite sol, en del regn, en massa mulet) men idag sken såklart solen som om den fått betalt för det. Trodde att jag skulle avlida av värmeslag när jag fann mig själv fast i en lång karavan av folk som aldrig verkade komma någon vart. 

Har i alla fall fått se mycket underhållande saker idag. Men orangea oanständigt tighta kroppstrumpor, galna over-the-top utstyrslar och fluffiga peruker i alla ära, tror dessa är två av mina favoriter: En äldre man i strikt brun kostym som gick och konverserade bistert med sin lika propert klädda kamrat.....medans han har en trekantig stickad knallorange mössa på huvudet. Eller den stackars välklädda hotellanställde utanför det lyxiga hotellet som såg otroligt obekväm ut i sin orangea slips och hatt. 

Av någon anledning har min kamera svikigt mig och raderat en massa av korten jag tog idag, .b.la på en annan av de ytterst underhållande sakerna jag fick se: en grupp ungar förandes en sjuhelvetes massa oväsen med skylten: 1 euro to start, 1 euro to stop. Fucking brilliant. 

Köpte två vattenfärgstavlor, äckligt vackra.

Hade tänkt ge mig ut ikväll också, men sedan jag kom hem där någon gång på eftermiddagen har jag mest legat på sängen, haft ont överallt och försökt att inte somna vilket inte gick så bra.  Alla officiella arrangemang slutar dock väldigt tidigt på kvällen idag (as in, har redan avslutats) och since jag inte har några coola amsterdamkompisar med coola privata fester så tänker jag låta mina stackars fötter vila. Ska dessutom upp klockan sju imorgon  - åh gud skjut mig långsamt. 

Nu sitter jag och äter en stroopwaffel...typ en sirapig,kakig,våfflig,kanelig skapelse som är helt okej men antagligen inte god nog för att att försvara sitt kaloriinnehåll. Oh well, har redan kommit fram till slutsatsen att jag antagligen inte kommer bli fit for beach 2012 anytime soon  - dom äter fan efterätt till varje middag! 

How is that even possible!? Hela familjen ser totally in shape ut och större delen av dem ser ut som om dom hade kunnat vara med i en hel del disneyfilmer.

Oh well, jag har i alla fall  ändå kommit fram till att jag alltid bör ha snacks på mitt rum.Första kvällen fann jag en enorm skål med vindruvor, en burk pringles, ett paket stroopwaffles, juice och isthé väntandes på mitt rum och av någon anledning känns det sjukt hemtrevligt att ha en skål med något på rummet. 

Avrundar helgen med ännu en session av creepy-grannstirrande (annan granne denna gång, som verkar städa köket) och lyssnar på vad som verkar vara ännu en annan grannes bandträning - not half bad actually! 

I guess it could be worse. 

Awesome people

Begav mig ut i havet av oranget imorse och återkom flera timmar senare med ont i fötterna och tre kilo tunga ögonlock. (more on the orange madness later)
Kastar mig så klart ut på nätet som den datanörd jag är och BAM översvämmas av awesome kommentarer från awesome people. Made my day you guys!

Jonna - a face for every occasion 

The Backdoorcrew does JAPAN

It's finally here! Och jag kan inte för mitt liv förstå hur jag ska få den inbäddad....så FUCK THAT här är en honest to God länk som på den gamla goda tiden:

The BackdoorCrew does JAPAN   Click it. DO IT.

FUCK. YES.

Och se i bästa kvalité...annars skjuter jag huvudet av  någon...

The cemetary of forgotten books

Kyrkan....

Svaret är förstås jättevilse.  Försökte mig på att cykla mot en bestämd destination, sträckan som skulle ta 14 minuter att gå tog en och en halv timme på cykel. Men...jag fick ju se mycket i alla fall. (Om man räknar tre gator som mycket. Min taktik var att cykla till närmsta gatukorsning, titta förvirrat på gatuskyltarna, titta förvirrat på den suddiga ursäkten till en karta i mobilen, titta förvirrat på gatuskyltarna, försöka att casually vända mig om och cykla tillbaka i samma rikting som jag kom, cykla till närmsta gatukorsning, upprepa tidigare steg. Av någon anledning funkade det inte så bra)

Min glorious cykel i mörkret, med den enda orangea saken jag äger, en cykelkedja.
 Som jag förövrigt inte  är helt säker på att jag låser korrekt....

Men eh...anyway...dom var då fina - kanalerna that is - och extra vackra i mörkret med all belysning som reflekteras i kanalerna. Bristen på biltrafik var också ganska uppfriskande...

Idag begav jag mig ut till fots och bestämde mig för att försöka hitta Anne Franks hus bara för att få nån uppfattning om vars fan jag befinner mig. (Insåg tillslut under gårdagen att anledningen att det gick så kasst att följa kartan var att det första jag gjort varit att följa vägen åt fel håll....)
Jag hittade det relativt enkelt (råkade dock först passera förbi det för det sticker fan inte ut i mängden, men I guess that's good om du ska gömma dig för nazister. Borde kanske lagt märke till den även nu enorma frikkin kön men till mitt försvar så gick jag på motsatta sidan kanalen)

Annan kanal....

Jag undrar hur jag ska kunna dölja mitt skrämmande dåliga lokalsinne för familjen i nio månader. Eller ja, det är ju omöjligt, men i alla fall få det att verka som att jag har dåligt lokalsinne i de proportioner man tänker sig när man hör någon säga det och inte i...uh....vad fan det nu är som pågår i mitt huvud. Har kommit fram till att min hjärna har ingen uppfattning om hur 3d, nya vinklar och annat nyttigt funkar. Har gått upp mot samma kyrka från flera olika håll och är alltid säker på att det är samma gata. Kommer aldrig kunna förklara för Herman som är så glad över att jag kan ha kyrkan som riktmärke att jag ständigt känner ett gnagande tvivel på att kyrkan verkligen leder mig i rätt rikting. Den kan ju helt plötsligt bytt plats, om man ska tro på min inre kompass. (Protip: Don't)

Jag tror förövrigt att jag skulle antagligen kunna förstå hur allt är uppbyggt om jag bara orkade med ansträngningen att studera en karta men varenda gång jag överväger det så säger resten av mig "nnnhhh..... let's just gå på magkänsla"  .....e_e

Har till min stora sorg inget oranget att dra på mig vare sig till ikväll eller imorgon. Hamnade av en slump mitt inne i shoppingmeten och passade på att undersöka utbudet men fann inget vacker och the awkwardness i att köpa något oranget dagen innan queensday var också quite hämmande. Hittade dessa i min skrivbordslåda dock:

YEAH, maybe not

Har idag övat på att se casual och blasé ut och inte som det överväldigade lilla skogsbarn jag är. Övningarna har innehållit att uttråkat skala och äta en mandaring medans jag ser ut att veta vars jag är och att uttråkat titta ut över en kanal med ryggen ointresserat vänd mot Anne Franks hus. I'm a natural.

Igår tog Herman med mig och ungarna på nöjesparken som för tillfället upptar Dam Square. Det är bara där i två veckor, det säger dock mig ingenting eftersom jag inte vet hur länge det varit där.  

Vi åkte pariserhjul, det var fint.


Och sen tvingade jag med mig den äldsta dottern och hennes vän upp i den här dödsmaskinen.

 Det är som en 60 meter hög mardrömsblanding av fritt fall, en gungbräda och anything som snurrar dig upp och ner och får dig att be till Gud, Oden, din katt, vem som helst för att hålla dig vid liv. I loved it, jag var så rädd att jag inte ens hade nog med kraft att skrika.

Hela stan är fylld med fyrkanter och kryss tejpade och ritade på marken för att paxa platserna för morgondagens fleamarket.
Det här kvarteret är visst ett av de populäraste under queensday/night och partyt har redan dragit igång här och var. Mer specifikt så sitter folk och super på taket snett ovanför mitt rum. Jag sitter och stirrar creepily genom fönstret, I can't help it.

You non believers....

Ray lever, jag sa ju att det var helt orelaterat.

Nu har jag alltså ett nederländskt telefonnummer, jag har packat upp alla mina grejer, jag har en nyckel till huset och jag har blivit med cykel. I'm all set, så att säga.

(Cykeln broke down bokstavligt talat två minuter efter att vi lämnat shoppen såklart. Bromsar på cykeln är inte överskattat kan jag ju säga....)

Mitt rum, which is pretty frikkin fantastic om jag får säga det själv.

                                                                             

 Genom det stora fönstret ser jag ner på verandan ...eller vad man nu ska kalla det....in i den bortre delen av huset och ner i vardagsrummet.

Nu ska jag gå ut och se hur många gånger mer vilse jag blir med cykel än till fots. Åh Gud....

Det är vad vi i Nederländerna kallar " toeval"

Nu tappade jag visst ner mobilen i tvillingarnas badvatten. ( I NEED PANTS!)

Den vägrar starta.

Men det har säkert inget med varandra att göra.

Things that go *bump* in the night

Första dagen i Amsterdam. Idag blev jag lämnad ensam hemma och jag tog tillfället i akt att rycka sönder handukskroken på toan, gå vilse i kvarteret och få en hjärtattack över att jag tappat bort min mobil (och sedan såklart återfinna den uppe på pianot.) Ny stad, samma Lo....

Efter att äntligen ha återfunnit huset efter att ha villat runt en obekvämt lång tid bestämde jag mig för att spendera resterande tid innan min inskolare skulle dyka upp innuti huset så att jag åtminstone inte kunde misslyckas med den enda konkreta uppgift jag fått för dagen: befinn dig på nedervåningen klockan tre och släpp in australienskan.

Efter ett par timmar ensam i huset håller jag på att bli ETT FUCKING NERVVRAK. Det är otroligt lyhört ut på gatan och till de andra byggnaderna, och allting i huset gnekar och knakar så det känns hela tiden som att någon springer runt inne i huset, öppnar dörrar, klapprar upp för trappor, generellt bara smyger omkring slightly out of view vilket är sjukt jävla psykande. Tur att jag snart får en actual människa i huset, hoppas bara att det inträffar innan jag börjar smyga omkring med brännbollsträ och vansinne i blicken...


Also, jag lever fortfarande. Score.