Bästa argumentet någonsin

Jag är tillbaka i Amsterdam, London var fucking amazing (trots att jag var 90% zombifierad av sjukdom). Bilder och genomgång kommer. Nån gång.
Men nu, on to something more important:

Så när jag fick mina skumtomtar för ett tag sedan så passade jag på att slänga iväg en nonchalant anklagelse om att någon hade öppnat min påse. Nu var ju hålet inte nog stort för att man skulle kunna pilla ut en skumtomte men det behövde ju ingen veta, no fun that way.
Så anyway, förnekanden började trilla in från var och en av de anklagade. Först mamma, sen pappa och så idag trillade den sista in.

Och jag dog. Jag dog av skratt och ingen utanför min familj kommer uppskatta det här, men jag måste säga, Finn, du är fucking brilliant och nej det räckte inte med att bara lämna en kommentar på din kommentar. Jag var tvungen att skriva ett helt fucking inlägg för det var hilarious.

Påsen hade kunnat vara riven ner längs mitten och hade kunnat innehålla en enda ensam liten tomte, med bitmärken even, och jag skulle ändå ha trott dig.
För yeah, du har rätt, jag vet att du aldrig skulle öppna en påse.
Och jag vet varför.
För du är ond.
Sneaky.
Och precis som jag. 

Fair game

God Jul!

ÅHMINGUDJAÄNTLIGEN

Jag har ÄNTLIGEN lärt mig hur man gör en fiskbensfläta!!!!!! 

Bara det jag ville säga.

....

Jag gav min värdmamma en. Sen åt jag resten på under fem minuter. Don't judge.

Bad mamma att skicka knäckformar åt mig, vilket som hon en god mor lovade att göra.
Jag pratar med henne några dagar senare och hon berättar att hon har indeed skickat iväg knäckformarna. Hon avslöjar dock också att hon hade varit awesome och köpt lite skumtomtar åt mig också, however så glömde hon att packa ner dom i kuvertet! Allt hon lyckades få ner var lite knäckformar och lite pepparkakor.
Så det var ju sorgligt. Jag ÄLSKAR skumtomtar. Jag tror jag är präglad på dom.

Anyway. 

Dagarna går, jag väntar ivrigt på mina knäckformar. Och så idag, blam!, får jag ett kuvert med posten!
Men döm då av min förvåning när öppnar kuvertetoch innuti.....är INTE mina knäckformar. Iställer är där en påse skumtomtar (öppnad, ska jag be att  få påpeka)

Så. 
Uh.
Va!?

CSI, ENHANCE!!!!

I jakt på en här irrelevant bild råkade jag snubbla över ett par andra bilder och en händelse jag hade hunnit glömma.

Jag och Alex var alltså på väg till Vlieland i somras, efter en hel del bekymmer fann vi oss plötsligt på en tågstation någonstans, möjligen Leeuwarden.
Därifrån skulle vi ta ännu ett tåg  (Eller buss, vem vet, det gjorde då inte vi) men det gick inte på ett tag så vi hängde runt på perrongen.

Vi lägger märke till - svårt att inte göra det- en enorm reklamskylt med en exceptionellt goofy-looking man.
Som de otrolig humoristiska människor vi är så börjar vi såklart ta kort på Alex posandes med bilden.

Ah, that's humor right there

Anyway, efter att ha tagit ett par kort så vänder vi oss om och ser att tågföraren i tåget bakom oss hänger ut med överkroppen genom rutan och vinkar vilt åt oss. Han gestikulerar vilt mot oss och mot sig och vi är sjukt förvirrade om vad han menar. 

Alex befarar att han vill att hon ska kindpussa honom istället för bilden. Efter några sekunder av awkward förvirring väljer jag tillslut att tolka det som att han vill att jag tar ett kort av honom så jag klickar iväg ett kort (en stackars dam ser kameran, vill inte vara med på bild och försöker rusa förbi men misslyckas) vilket indeed verkar glädja honom på någon nivå i alla fall.

Tåget kör iväg och vi står på perrongen, fortfarande djupt förvirrade.WTF just happened. 

Vi sätter oss tillslut på vårt tåg och där tittar jag igenom bilderna. Jag kommer fram till tågförarbilden, den ser ut så här:

Totally ordinary crappy picture. Or IS IT!!!???

Titta NOGA på den här mannen: 

ENHANCE!

  Och sen på denna man:

(Höger i bild)

Är det bara vi eller är dom misstänksamt lika, särskilt med tanke på det mindfuck som ustpelade sig på perrongen?

Right? RIGHT? RIIGHT?

Models I'D work

Ett företag som kallar sig models at work har sitt kontor ett stenkast från mitt hus. Jag har passerat förbi där några gånger men det har oftast varit rätt tomt där inne, kanske tre fyra brudar på sin höjd, görandes något tråkigt vid skrivbord och sett allmänt boring ut så jag har inte gett det någon uppmärksamhet.

Passerade förbi där tidigare i veckan, stället var proppfullt med manliga modeller.

Jag har så spenderat min tid här i området fel.

Model I have worked. Hö..hö...hö

Happy Lucia!

Så mitt Luciafirande var såklart pretty much en katastrof från början till slut, vilket ju är ganska väntat när Lucitåget 1. Är planerat av mig 2. Innehåller mig och 3. Bara mig.

Problemen började redan igår kväll. Jag insåg att jag skickat min enda vita klänning hem med pappa, jag hade glömt att fixa ett rött skärp och jag hade inget ljus. (Jag HADE lussekatter i alla fall sluta titta så där på mig, jag är väl förberedd)

Det hjälpte inte heller att jag inte tänkte på det är förens runt två på natten.

I alla fall så lyckades jag skapa mig en kickass luciadräkt med ett lakan och rött och guldigt glitter. Jag lyckades även fixa ett ljus, ett väldigt tjock rött blockljus men en ljus likaså.Alla som känner mig något så när vet hur jag känner om att sjunga bland folk, så jag hade istället valt ut ett youtubeklipp att spela upp på min mobil. Perfect.
Jag mig i sängen, ställde klockan på sju och vaknade förvirrad klockan kvart i nio.
Jag sov rakt igenom mitt alarm. 

Vid det här laget ville jag ge upp, men eftersom mamman  caught me baking yesterday
("Are you baking something"
 - Yes. *Envis tystnad*
 "Uh, okay")
 och jag sagt att hon skulle komma i nära kontakt med nyss nämnda bakelser.
(" So how did the baking turn out?"
-You'll find out soon enough...
*Förvirrad tystnad* "But they where not for here, were they!?"
- You'll see.
 "O...kay.." )
så var jag tvungen att soldier on.

Min enda chans insåg jag var att hoppas att ungarna somnade snabbt och sen springa ner och lussa medans dom andra åt middag  - innan dom hann börja skingras åt all världens håll. Så jag gömmer lussebullar, lakan och allt annat inne i ungarnas rum och inväntar kvällen.

Kvällen kommer, ungarna är glada och jag tänker att pjuh, kanske dom somnar fort ikväll.

Såklart dom inte gör. 

C har såklart en av hennes svåra kvällar då hon vägrar att ens ligga i sängen utan insisterar på att bli vaggad till sömns. Somehow lyckas jag ändå övertala henne att acceptera sängen, men jag måste fortfarande stå inom synhåll om jag vill undvika gallskrik.
Jag multitaskar dock genom att dra på mig min lucia/tärne utstyrsel och när C verkar blunda så passar jag på att slinka ut.
Jag vet att jag inte har lång tid på mig innan hon kommer att inse att jag är borta så jag skyndar mig ner för trappen.
Jag balanserar lussebullar och ett ljus på min bricka. Min mobil upplever ett internetproblem som på ett magiskt vis bara sträcker sig över det få minuter jag spenderar i Lucia-outfit. Såklart.
Så ingen musik. Jag annonserar min ankomst genom att tappa det feta ljuset i marken och fortsätter min jäktade gång mot köket med släckt ljus.

Jag delar ut mina bullar, hinner dela ett par snabba stressade ord och springer sen tillbaka upp igen för att ta hand om C som är vansinnigt arg med mig och håller mig kvar där den följande timmen.

Så yeah. Kanske inte det under av ljus, musik och julstämning som man hade önskat men trots den stressade och kaotiska (jag kan ha flashat en aning boob, men förhoppningsvis gick det i sådana fall obemärkt förbi) snabbgenomkörningen av Lucia så verkade det i alla fall varit en uppskattad överraskning och lussekatterna var en hit. 
En av ungarna hade en vän på besök, stackarn, hon (vännen) såg djupt chockad ut och ville inte ta en lussebulle först, men efter att smakat D's lussbulle så kom hon och tog en ändå haha.

Men I mean, jag skulle också bli pretty freaked om en random brud iklädd ett påslakan (som may or may not reach  up high enough) dyker upp och erbjuder mig kakor helt utan synlig anledning.

Men som dom säger:

So close.

Jag har successfully bakat lussekatter. 

Ett problem eller två  uppstod dock såklart när jag skulle grädda dem:

1. Vi har inga bakplåtspapper 

vilket med största trolighet beror på att

2. Vi har inga bakplåtar

Sedemera så

3. är vår ugn stor nog för att bekvämt kunna grädda ca 5 lussekatter åt gången. Om dom får trängas lite.

och

4. Väldigt opålitlig med värme och värmefördelning

och

5. "Längst ner i ugnen" är ditt enda val. 

Så en del kanske blev lite degiga i botten, och en del kanske blev lite övergräddade.
 Men fan, några blev BRA. 

Dock så tog det ju jävligt lång tid what with fem lussekatter i taget  x15 minuter (giver or take a few minutes) åt gången så mamman hann såklart komma hem medans SISTA fucking katterna var i ugnen (trots att jag steg upp innan tio idag!!!!) så mitt överraskningsfika blev ju busted.
Fan.
Oh well.

Jag har lussebullar. 

Vars är Johanna när man behöver henne?

Sitter och julpysslar/ser på misfits i väntan på att min deg - förhoppningsvis- ska resa sig.
Smörpaketen saknar måttangivelser (vem är förvånad? Inte jag.) så jag skar bara av en klump jag hoppades var nog stor.
Saffransrören förvirrar mig angående hur mycket dom faktiskt innehåller så jag tog och körde ner tre.
Vad jag hoppas är kvarg ( vad nu än kvarg  ens är för den delen...) körde jag ner några skopor av. Jag hoppas det var åtminstone nära de 250 gram som efterfrågades men det är djupt tveksamt.
Jag tror jag hade i för mycket jäst och dessutom är det torrjäst som jag inte vet något om (Jag menar, jag vet inget om vanlig jäst så det här är upplagt för katastrof upphöjt i två)
Men jag kan säga detta med absolut säkerhet och stolthet:

Det är en deg. Och den är gul.

Jag tänkte säga att det var mycket bättre på den tiden då jag bara behövde forma skiten till små söta lussekatter men looking back så var jag nog ganska dålig på det också, med frustrationstårar i ögonen och smet över hela händerna.

Inte lussebullar. Men likväl smaksatta med bittra tårar, mest troligt

Dagdrömmar

Tog spårvagnen för att möta up Martha för lite scones och chitchat här om dagen.
Jag missade dock min hållplats, för jag var tydligen djupt upptagen med att fundera på om Vincent van fucking Gogh och jag skulle vara ett bra par. (Jag och Salvador Dali kommer det dock aldrig bli något emellan)
Tror det lutade åt ja när jag väl insåg att jag var  1. Tvungen att hoppa av och 2. Djupt, djupt, störd

Ibland undrar man ju hur mentalt stabil man egentligen är...

My man

Sankta Lucia, skänk mig ett ica, inte ett alberthein för dom säljer bara wine

Alltså, vad är det med det här landet och bakning egentligen? Eller snarare bristen på.
Är det verkligen så ovanligt att baka i resten av världen? Är vi helt abnorma i Sverige?

Baksektionen på alberthein täcker typ 4 kvadratdecimeter på sin höjd och dom väljer att spendera det utrymmet på rom-smaksättning och färdig-mixer.

Dom har inte: Vaniljsocker
                      Kakao
                      Bakchoklad
                      Mjöl utan bakpulver
                      Karamellfärger
                     
Deras största mjölpåsar innehåller typ 5 dl mjöl och lika så med sockret. Det kommer man ju INGEN vart med! Dom säljer jäst i påsform!? och saffran säljer dom HEL (i samma sorts rör som dom säljer cannabis i, förövrigt) så jag kommer behöva stöta skiten, men jag tvivlar starkt på att vi äger en mortel så det kommer säkert bli intressant.

Jag gillar att äta baka


p.s. Sorgen när jag upptäcker den här bilden, tänker: "Fuck vilken snygg tröja jag hade, varför tog jag inte med den? Och vad är det för någon? Det är inte den tröjan...hm..och inte...den...hmm....åh, jusdet, det är den tröjan Alex fick till halva reapriset, jag fick betala fullpris på och sedan glömde på IKSU nån vecka senare. TACK FÖR PÅMINNELSEN OM DEN HJÄRTESORGEN d.s

Well, uh, that's comforting

Jag har en awesome kappa, den är en jättefin hallonröd färg men den största anledningen till att jag älskar den är på grund av att den har en enooooorm huva. Det gick säkert åt lika mycket material till att göra huvan som det gick åt att göra resten av kappan.

För ett par veckor sedan var jag ute på krogen och sitter och snackar med lite random folk. Vi bestämmer oss för att slå följe till en klubb, men stannar i baren några minuter till. En av tjejerna sträcker sig fram och grabbar tag i min huva "Åååh vilken fiiiin kappa" tjuter hon and I'm like: Riiiight, I knoooow ( no need for false modesty liksom) och hon börjar babbla på om exakt hur fin den är.
Hon är ganska wasted och efter ett tag så tappar jag tråden i hennes ramblings ända tills det blir dags att gå och hon avslutar sin utläggning genom att klappa mig tröstande på axeln försäkra mig att:"...but don't worry. I'm sure nobody is going to call you little red riding hood."

Welllllll....that certainly took a turn somewhere.....

Strypt skolflicka (v)  Dödluvan(h)

Kindpussar 103 - You are fucking kidding me

Herregud nu får det ju snart vara nog...

Efter de senaste kindpussar incidenterna så har jag blivit effektivt påmind om min inledande oror när jag varit i landet några veckor att någon holländare skulle försöka hälsa på mig på ett lite mer påträngande sätt än med ett awkward handtag och dom diskussioner om kulturella skillnader jag hade med min tysk till följd av detta (hon var också mildly freaked out av allt detta kindpussande). Tillexempel hur antalet kyssar man delar ut varierar mellan olika länder.
Påmind av detta så jag googlade lite för att se hur många kindpussar man delar ut här i landet. Tre, är svaret. Man tycker ju att man kunde nöja sig med EN om man nu verkligen vill vara så sjukt obehaglig men nej, tre ska det visst vara här.

Men, jag har ju som sagt undvikit det här i nästan åtta månader nu (probably för att jag mostly hänger med expats as opposed to actual dutch people) till min stora glädje.
Well, looking back så kan jag nog minnas diverse kindpussar försök som jag inte riktigt registrerade då, utan jag chalked it up to folk acting weird while drunk och inget jag var actually supposed to be prepaired for.  I mean, en random svensk brud kindpussade mig för bara någon vecka sedan så det är ju lite svårt att veta när folk bara är alkoholmässigt messed up och när dom faktiskt är kulturellt messed up. Eller när dom är en blandning av de två.
Anyway, under normala omständigheter så kindpussar holländarna inte folk hit och dit i alla fall (som vissa andra) utan reserverar sådana hälsningar för nära vänner och familj.

Well. Apparently så räknas jag nu som nära vän/familj med två random holländare jag aldrig träffa förut och antagligen aldrig kommer träffa igen.

Jag och Jessica hängde i Bloemenbar fredagkväll och got to talking med en grupp killar av den holländska sorten (varav den ena hade ett korkskruvslockigt hår som vi alla var säkra på var en peruk tills en annan random dude bad att får dra i det och det visade sig vara äkta).
 Dom var inte all that fun, men en av dem visade sig vara åtminstone relativt rolig att prata med så vi tre satt och snackade ett bra medan dom andra troligen satt och diskuterade the other dudes hair, or something, what do i know. 

Efter ett tag kom ett creep från tidigare av kvällen, som vi trodde vi lyckats göra oss av med, tillbaka så vi bestämde oss för att gå vidare.
Jag säger hejdå till holländaren, han lutar sig fram och jag är så mentalt oförberedd så jag utgår från att han tänker säga något och lutar mig också fram och vrider till örat varpå hans såklart pussar mig...på örat.
Han tittar panikslaget på mig, jag ger honom antagligen en matchande blick och sen smiter jag fort som satan ned för trappen. Åh så fucking AWKWARD, varför fortsätter det här att hända mig...!? Jag var tre sekunder ifrån att engage in the death-grip of doom,(as mentioned in Kindpussar 101) jag hade händerna redo, men lyckades som sagt samla ihop nog med sinnesnärvaro för att bara fly fältet

Väl på bottenvåningen bestämmer sig Jessica för att gå på toa så jag börjar prata med en annan av killarna i gruppen som kommit ner för att köpa en öl. Vi hänger vid baren, dricker varsin öl och jag hinner börjar undra hur fucking lång tid det kan ta att gå på toa innan Jessica slutligen kommer tillbaka. Så jag halsar resten av ölen och säger hejdå, varpå han ...goes in for the kindpuss. Jag reagerar väldigt förvirrat men finner mig snabbt och köra hela rutinen, 1,2,3, men inte nog snabbt dock för när jag går ropar han efter mig: "How have you been in holland so long and still forget that we kiss the cheek!?"

Dumb luck, I suppose. 

Ja, jag har en stor samling av mig slickandes eller nearly-slickandes diverse objekt och personer in a manner ranging from  harmless to outright creepy (as seen above).  Jag ser inget problem med det. 

Andra advent

Det har börjat snöa en del här i  Amsterdam vilket gjort mig väldigt lycklig och staden väldigt vacker (precis som sommar gör den vacker, och höst gör den vacker, och vår gör den vacker, och regn gör den vacker, och sol gör den vacker och...goddammit A'dam, why u so pretty?)

Med vackra ljus och skyltfönster överallt och en söt liten isrink uppsatt på leidseplein så är det som upplagt för julstämning men det har fattats två saker för att jag riktigt skulle komma in i jultaggen i år:  Det första är alla människor  där hemma och det andra är mina egna dekorationer. För medans staden tindrar så är huset tragiskt opyntat och mitt rum har sett ut som en smärre katastor alledels för länge nu.
Men med snöns ankomst så fylldes jag med en glimt av christmas spirit och begav mig till affärerna för att ta tag i den del som jag faktiskt kan göra något åt: jag inhandlade vilt lite glitter, ljus och annat fantastiskt krimskrams.

Nu är mitt rum rent, juligt och fyllt med ljus och bra stämning. En jullista är in the making på spotify och jag har fortfarande tre påsar chai-té kvar. På lördag blir det en heldag med julshopping och julbak och dagen avslutas med ett litet men säkerligen awesome julmys.
På torsdag funderar jag på att bjuda familjen på lussebullar. Jag har aldrig actually gjort lussebullsdeg och bak-sektionen av mataffärerna här är alltid en grym besvikelse men vi får se, det blir säkert bra.

Jag ska försöka hitta lite torkade fikon och jag vet redan att dom säljer glögg på Hema, dadlar är jag glad att slippa och bristen på julmust gör mig ärligt talat inte så mycket. Jag saknar skumtomtar dock...nederländerna är verkligen severely lacking när det kommer till godis (om vi utesluter choklad).

Mamma har lovat att skicka mig lite knäckformar så förhoppningsvis kan jag koka ihop lite både till familjen och till the lovely folk som jag ska fira jul med. Och till mig. Mest till mig eheheheheheihihihih.

Hrm. 

Så.

Julstämningen är topp. Det spöregnar numera utanför fönstret och snön är inget mer än ett slaksigt minne men  det gör inget, julen är här!

Mitt tragiska lilla försök till en adventsljusstake

Jag gillar dom gammeldags-looking chokladkalendrarna men beggar can't be choosers. Och jag är inte allt för besviken, vem kan motstå Iår i tomteluva <3 Tycker också det är intressant att alla kalendrarna har 24 luckor, är det bara vi i norden som får en chokladbit på själva julafton???

Amerikanska a la Jessica

Gick ut i fredags. Jag tror aldrig jag blivit stött på så många gånger under en kväll förut, vilket är mildly disturbing eftersom jag hade valt att _inte_ försöka sminka över mitt öga utan lät det lysa i all sin färgglada prakt.

Anyway, det var en pretty boring night med jobbigt folk och dålig musik men så länge man kan hitta humor i tragiska kvällar så har man alltid något att skratta åt i alla fall. Och är det något jag och Jessica är bra på så är det då det som tur är.

När jag vaknade idag så fick jag nylagade amerikanska (chocolatechip)pannkakor tillagade av en amerikan så det kan jag checka av från bucketlisten nu. Dom var sjukt goda med äkta lönnsirap, bananer och florsocker. Jag åt tre och höll på att avlida, fuck they're massive.  Men så så så goda.

Amerikanska a la Lo

Amerikanska a la Camilla

Ingen jävel ska anklaga mig för att vara händig. Driftig däremot. Definitivt driftig.

Jag vet inte om min värdfamilj tillslut bara lärt sig att sluta fråga eller gått ett steg längre och helt enkelt börjat tune me out. Vad det nu än är så var det mig till stor glädje att jag slapp förklara varför jag stod och och klamrade ihop hålet i min tröja

Har försökt tandkrämstricket tidigare i mitt liv, men med otillfredsställande resultat

Mitt öga börjar läka mer och mer och jag börjar ångra att jag inte utnyttjat det till fullo. Det slog mig först _idag_ att jag ju faktiskt inte behöver svara sanningsenligt när folk frågar vad fan som hänt med mitt öga. Tänk vilka möjligheter att ljuga för folk!  Jag vet, jag är också besviken på mig själv. Jag har tappat stinget. 

*En svan/gås slog mig med näbben, jag hade tur som inte tappade ögat!
*En blomkruka föll från en balkong och träffade mig rakt i ansiktet, nej..en hårborste! Någon borstade håret på balkongen och tappade borsten just som jag tittade upp!
*En Zwarte Piet kastade en ENORM pepernoten rakt i ansiktet på mig. 
* Jag....blev sparkad av en av turisthästarna? Fine, det är inte så lätt att hitta på bra ögonrelaterade skador ändå.

Anyway, idag när jag var och handlade så fick jag lite tips från en random holländsk kassörska:

*Har just betalat för maten*
Hon: Bonnetje?Kvitto?
Jag: Jaaa......
*Hon ger mig kvittot och jag vänder mig för att börja packa ner mina grejer*
Hon: Uhmm...mevrow?
Jag: huh?
Hon: *pekar vagt mot sitt  ansikte* *säger något på nederländska av vilket jag förstår "uitsmeren" och "tandpasta"
Jag: Oh! *torkar mig generat kring munnen, för jag tror att hon menar att jag har tandkräm utsmetat runt den*
Hon: Nee, nee! Uhh...your eye! Put toothpaste on it and it'll be gone tomorrow!
Jag: Oh, really?
Hon: Yeah yeah, put toothpaste on! It will be gone!
Jag: Haha, okay, uh, well ...thank you! *packat klart*
Hon:  Yeah, have a good day! Put some toothpaste on!!! Bye!

Min värdpappa har inte vant sig vid synen av mitt ansikte än

Pakjesavond

Så idag var det i princip julafton här i landet. Mer bestämt "pakjesavond" alltså Paket-afton. 

Som namnet antyder så fick man alltså paket.

Det var en....väldigt intressant upplevelse. På ett bra sätt.

Klockan fyra satte vi oss alla i soffan (vi = familjen. Inga andra släktingar eller liknande för vår del) med lite pepernoten (holländskt sinterklaas-godis) chokladtäckta pepernoten, vindruvor och lite té.
Dom börjar sjunga sinterklaassånger och småäta och det här håller i sig några minuter.

Så plötsligt ser jag någon vid dörren som knackar på och sen snabbt försvinner. Alla går till dörren (eller springer, för 4åringens del. Den enda som tror på Sinterklaas i familjen) Utanför dörren hittar dom en lapp från Sinterklaas och Zwarte Piet i bästa ransom-note stil.

På lappens stod det att vi skulle kika i badkaret så vi går upp och badkaret är mycket riktigt proppfyllt med presenter. Så, vi bär ner allt och så börjar presentutdelningen. 

Den tar lång tid för man öppnar presenterna en och en, alltså en person öppnar en present medan alla tittar på och sen får nästa öppna en. Dessutom är varje present ackompanjerad av en dikt som man ska läsa högt (eller sjunga i vissa fall). I en del av dikterna passar man också på att göra lite fun av mottagaren. 

Nu och då hände det att någon läste sin dikt, öppnade paketet och istället för en present hittade ännu en lapp! Då var själva presenten gömd någon annan stans i huset, till exempel under sängen eller inne på toan. Vars man kan hitta presenten står på lappen. Det kallas för en surprise.

En annan version av en surprise present som jag förstod det var när vissa presenter var väldigt kreativt inslagna. 

Min hostsysters pojkvän gav henne en weekendtrip med honom till Paris och hans paket såg ut som ett eiffeltorn: 

Min hostmamma fick ansiktskräm ur magen på en ballongmänniska. 

Mindfuck-moment

Det var en väldigt kul presentutdelning, måste säga att jag gillar den här versionen mer än när alla sitter i varsitt hörn och sliter papperet av sina paket.

Men vad gäller resten av högtiden så är jag fortfarande lite....förvirrad?
Jag menar alla är på ett sätt så taggade på Sinterklaas men samtidigt så....man gör ju nästan inget????
I mean, ja, paraden när Sinterklaas anländer till landet är visst sjukt stor  och festlig och definitivt välplanerad (min hostsyster var med i den som en av 700+ zwarte pieten [allla tilldelade olika grupper. En del cyklade på roliga cyklar, en del delade ut godis o.s.v) och alla delar av den planeras noggrant under ett års tid)
Men allt som hänt sen paraden och fram till pakjesavond är att man fått några paket i skorna och att lilltjejen kommit hem med blackface och små zwarte pieten krimskrams nu och då. Jag menar dom pyntar inte,det är inte en helgdag så dom flesta jobbar och efter att paketen är utdelade är allt i princip över.
 Till middag åt vi köttsoppa och pizza.

Det är som att hela högtiden bokstavligt talat bara kretsar kring presenterna. Tänk på det innan ni klagar på att julen börjar bli så kommersiell!

Jag fick i alla fall många fina presenter och dikter. 

Här är en på nederländska:

Level 1
Lo-tje vindt het fijn
Om met Emmeken te zijn
Zo leert Lo het A-B-C
Em wijst letters aan
Die bilj plaatjes staan
Lo kijkt heel slim mee

Level 2
Sint zag Lo onze taal studeren,
En nederlandse woordjes leren
ook onze cultuur kent Lo nu al
Zodat ze ons beter begrijpen zal
Dus is het tijd voor echte actie
Dit boek lezen is Level 3!

// Sint en Piet

Jag fick några skämt dragna på min bekostnad också, höll på att dö av skratt när jag läste den här raden: 

"Amsterdam is in your system forevermore
And you left your DNA in this city's core"

Och även:

"You dared to jump and ended well
And fell not too often on your head
You enjoy to explore the world around you
If you're not staying too long in bed"

Men I guess you have it coming when you show up looking like this:

















Dank u wel Sinterklaas en Piet!

Damn you, google

Gick till doktorn idag, som pretty much sa att "du är fine, sluta freak out kvinna."

Så det är ju bra. Är lite besviken att han inte tror att det är något fel på mig efter all den här ångesten.
Jag menar, jag är mer än lättad att jag inte kommer behöva joina den kringresande cirkusen eller dra mig tillbaka ner i kloakerna eller upp i ett klocktorn men en liten spricka som läker av sig själv eller något hade ju varit trevligt bara för att inte känna mig helt psyko så här i efterhand.

Men to be fair, så jävla frisk ser jag ju inte ut. 

"Needless to say, this is not a good idea"

"It makes me happy that an arm of the US government has, in some official capacity, issued an opinion on the subject of firing nuclear missiles into hurricanes."

Mig också. Väldigt väldigt lycklig.

Face plant

Jag har lyckats bryta av en bit av min tand. Preciiiis vad min plånbok behöver just nu. Har ni någonsin försökt köra ner en jalapeño direkt i tandkanalen? Don't. Apparently så gör det nog ont för att din själ ska lämna kroppen för en sekund.
Been there. Done that.
Shoot me now.