Oh Amsterdam, wat ben je mooi

     

Smärta i alla dess former

Söndagen blev riktigt fin med bra människor, kaffe och glass. Amsterdam var vackrare än någonsin med perfekt ljus som speglades i den vattentäckta isen på kanalerna och jag spenderade hela dagen intensivt önskades att jag faktiskt inte var på väg hem. Alldeles för fin dag för att vara riktigt mentalt hälsosam så här i flyttnings (va!? när hände där här? Redan!?) tider.

Dom efterföljande dagarna skulle jag däremot inte direkt kalla fina.  Har inte sovit en full natt på tre dagar nu och jag spenderar min tid desperat kämpande för luft. Min hals känns skinnflådd och jag tillbringar tiden med mitt ansikte nedkört i handfaten hostandes slemklumpar.
Vill spendera så mycket tid med ungarna som möjligt min sista tid men jag har varit som en zombie båda mina två sista jobbdagar med dem. Tack livet.

Igår tappade jag rösten, och den har inte kommit tillbaka än.
Vad som också inträffade igår var dock min avskedsmiddag med värdföräldrarna så trots smärta spenderade jag 3 timmar pratandes non stop. Det känns av idag...

Förutom att jag höll på att dö av feber och smärta så var det en väldigt trevlig middag. Cool restaurang, god mat och det var jättekul att prata igenom året. Sen att jag fick en massa fantastiska presenter skadade ju inte heller.

Ikväll lämnar jag huset och den nya aupairen flyttar in....helt sjukt.
Jag beger mig av till Jessica där Camilla till slut kommer anlända och sen så blir det ju en liten trip till Paris.

Har varit så sjukt tagga på Paris under en så fucking lång tid nu och nu när stunden äntligen är inne skulle jag hellre bara sätta  mig i ett hörn och dö.

Woo-fucking-hoo

For now. Not forever.

Gick på bio i Amsterdam  för sista gången i söndags och det blev en väldigt lyckad sista titt. Såg Les Miserables som var sjukt bra. Jag drunknade praktiskt taget i biosätet och jag har spenderat de följande dagarna sjungandes för dom stackars barnen. Tror inte jag kommer hamna på broadway.
Sen så hade jag sett till att vi hamnade i den här salen:

'Nuff said liksom. Awesome.

I torsdags gick jag - troligtvis- till the waterhole för sista gången och sen också för sista gången till Korsakoff - also known as the place where all the crazies go. Och jag menar crazy as in crazy.

Idag gick jag ut och åt lunch med några bekanta och jag tror att jag råkade stirra ut min hostsysters pojkvän som eventuellt jobbar där. Så det är ju awkward i sånna fall. I always do this; jag känner igen ett ansikte men kan inte placera det så jag stirrar intensivt tills alla inblandade är sjukt obekväma och sen om det visar sig att jag faktiskt har någon relation till personen så blir det hela ännu mer obekvämt. Oh well. 

Efter det har jag begett mig ut i snön (ja, snön, det snöar som satan. Och kanalerna är överfrysta. Need I say it....det är pretty) för att shoppa lite presenter. Det var inte lätt. Inte för att jag inte kunde hitta något, jag hittade MASSOOR; ville köpa allt åt alla. Men för att jag har inte obegränsat med rum/vikt i min väska. Så jag kan inte köpa det jag vill...fuq.
Men, tycker det gick relativt bra i alla fall. Har några kap som var speciellt awesome.

Och nu, ikväll, blir det en sista utgång i Amsterdam. Vet ännu inte exakt vart denna högtidsfulla händelse kommer ta plats men hoppas att det blir en lyckad kväll. Hade gärna haft Jessica här though, men den kvinnan har såklart valt absolut fel tid att fly till Dublin. FINE.

Nejmen. Ja.
Party on then. 

På något sätt ska jag få hem min kaktus också

Den nya au pairen har anlänt briefly, väldigt plötsligt och oväntat. Hon är väldigt trevlig - tack gode gud-  men eftersom jag är en av de mest socially challenged personer jag känner så känner jag mig ändå milt utmattad så här ett dygn senare.

Anyway. Idag jobbade vi tillsammans och allt eftersom dagen drog sig framåt började jag bit för bit inse hur fucking weird hela den här situationen är. I mean. In a way så är det här den nya jag.
 Hon kommer sova i mitt rum, i min säng. Ha sina kläder i min garderob. Ta hand om mina barn. Skratta åt min Em. Svara på M's sms istället för mig. Laga middag istället för mig. Barnvakta istället för mig. Stiga ut och in genom min ytterdör. Handla mjölk, babysap och sultanas på mitt alberthein while desperat manövrerandes min mega barnvagn. Dumpa sina saker på mina hyllor, mitt skrivbord, mitt handfat. Kika ut genom mina fönster. Säkerligen festa på mina ställen.
Tänkte introducera henne för Jessica men fan, nej, där drar jag gränsen.

Det är bara så...surrealistiskt på något sätt. Det är ungefär som med att jag inte riktigt kan föreställa mig att världen kommer fortsätta att existera efter att jag dött, på samma sätt kan jag inte på allvar föreställa mig att familjen här fortsätter sitt liv utan större change.
Önskar jag kunde karva lös rummet från resten av huset och frakta med mig det hem åtminstone. Jag älskar det här rummet mer än jag någonsin älskat ett rum förut. Trots att det är iskallt på vintern, mördande hett på sommaren och elementet lever sitt eget liv och refuses to be told what to do. I'm my own person, back off, skrek det sist jag försökte få det att inte steka mig på dagen och frysa mig på natten.

Åh fuck. Älskade lilla rum.

Och min säng...vi har spenderat en hel del tid med varandra. (För mycket tid, tycker alla vissa) Hur ska vi kunna skiljas åt så bryskt...Vi har ett sådant speciellt band till varanda. Själsfränder nästan.

Det kommer bli ett hjärtskärande adjö.

Och sen kommer jag väl sakna ungarna litegran också. Whatevs.

Kindpussar 10-,,,oh just fuck it

Det är som att dammarna brustit och nu springer jag jämt och ständigt in i folks ansikten till höger och vänster. (Och sen höger igen. Three, remember) Jag ger upp. 

Anyway, moving right on:

Julen

London var awesome.

Superhotell.

Roomservice.

Champagne. 

Drinkar.

Mimosas till frukost. 

Superjulmiddag. 

Partyhattar

Smällkarameller

Supermat in general

Fantastisk musikal

Great shopping

Great great GREAT people

En awesome time all around.

Hela upplevelsen var så långt ifrån vad jag är van vid att jag spenderade större delen av resan helt dazed (kan ha berott på förkylningen också). 

Har insett att jag aldrig kommer att bli någon märkesnörd och att jag känner mig sjukt obekväm och uttråkad i sådana butiker. Jag har också insett att få ett vinglas och en bit dyr choklad medan man shoppar och att få sina kläder uppburna till ett awesome rum av ens egna lilla springmänniska är pretty frikkin awesome. Likaså att bara kasta sig in i en taxi utan en tanke på tunnelbanan och att skaffa fram en bil till flygplatsen stället för att strula med tåget. I could get used to that. 

Så vi shoppade,vi åt, vi vandrade. Vi fick se London i princip rensat på folk (fick lite apokalyps-vibbar där) och vi fick se London fyllt till bristningsgränsen med folk. Neither var särskilt praktiskt.

Vart inte särskilt mycket sightseeande på grund av hela well, julen and all,  så det får bli till nästa gång (Camilla? Alex? Anyone?)

Sen vart det hem till Amsterdam för NYÅR

Nyår gick inte problemfritt, men det vart awesome ändå. Mer så än förväntat skulle jag säga. 

Bra folk, definitivt. Underbar värdfamilj. Champagne, ostron (hey, that wasn't so bad actually, who knew!) fina kläder, fyverkerier ööööööveeeeraallllt  (även där man kanske INTE ville ha dem..heh..as pictured below.) och så wrap it all up med ett roligt party. Trots allt.

Smällare i örat. See if I care.

För yeah polisen stängde ner partyt vi planerat att gå till ( och betalat dyra fucking pengar för. Det är jag fortfarande bitter över). Och vårt backup party. Och vårt backup-backup party. What can I say...

Men SEN så, hittade vi tillslut ett party. Där dom först inte ville släppa in oss för dom var inte så sugna på att  även dom bli nedstängda. Men hell, om man bara hänger nog länge i dörren och ser bedjande ut så. 

Ended up being a great night. 

Igår var det lördag. Skulle gå ut men somehow ended up i min soffa tillsammans med Jessica och en burk b&j (strawberrycheescake), en paket gräddchokladbakelser, två påsar chips (hey, dom är bara 150g här i landet) en påse lakrits, en påse suragodisar, 1,5 liter 7up och filmen Magnolia. 

I would do it all again. 

Bästa argumentet någonsin

Jag är tillbaka i Amsterdam, London var fucking amazing (trots att jag var 90% zombifierad av sjukdom). Bilder och genomgång kommer. Nån gång.
Men nu, on to something more important:

Så när jag fick mina skumtomtar för ett tag sedan så passade jag på att slänga iväg en nonchalant anklagelse om att någon hade öppnat min påse. Nu var ju hålet inte nog stort för att man skulle kunna pilla ut en skumtomte men det behövde ju ingen veta, no fun that way.
Så anyway, förnekanden började trilla in från var och en av de anklagade. Först mamma, sen pappa och så idag trillade den sista in.

Och jag dog. Jag dog av skratt och ingen utanför min familj kommer uppskatta det här, men jag måste säga, Finn, du är fucking brilliant och nej det räckte inte med att bara lämna en kommentar på din kommentar. Jag var tvungen att skriva ett helt fucking inlägg för det var hilarious.

Påsen hade kunnat vara riven ner längs mitten och hade kunnat innehålla en enda ensam liten tomte, med bitmärken even, och jag skulle ändå ha trott dig.
För yeah, du har rätt, jag vet att du aldrig skulle öppna en påse.
Och jag vet varför.
För du är ond.
Sneaky.
Och precis som jag. 

Fair game

God Jul!