Jag bodde hemma hos min vän Martha och hennes föräldrar, det fanns ett rum ledigt till mig eftersom att Marthas bror happened to be i Spanien över helgen. Den här brodern kan vi alla komma ihåg från den här incidenten.
Tack. Gode. Gud. För den kvällen.
Den plågsamt pinsamma upplevelsen lärde mig inte att förvänta mig och förbereda mig på kommande kindpussar, nejnej; när jag först träffade Marthas mamma och hon började lean in så att säga så var jag definitivt taken off guard och såg antagligen panikslagen ut for a split second there, men den hade succefully förberett mig på att snabbt kunna inse vad som händer och go with the flow så jag lyckades ta mig igenom hela hälsningen gracefully utan stela dödsgrepp eller liknande.
När det nu sedan var dags att säga tack och hej då så måste jag säga att det var a piece of cake. (Okej, jag dör fortfarande lite av awkwardness på insidan, men det lär nog aldrig gå över)
Så, ja, tack för inledningskursen Det är liksom nog awkward att möta vänners föräldrar utan att totalt flippa ut i panik innan vi ens hälsat.
 |
| Pictured: what not to do |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar