torsdag 13 december 2012

Happy Lucia!

Så mitt Luciafirande var såklart pretty much en katastrof från början till slut, vilket ju är ganska väntat när Lucitåget 1. Är planerat av mig 2. Innehåller mig och 3. Bara mig.

Problemen började redan igår kväll. Jag insåg att jag skickat min enda vita klänning hem med pappa, jag hade glömt att fixa ett rött skärp och jag hade inget ljus. (Jag HADE lussekatter i alla fall sluta titta så där på mig, jag är väl förberedd)

Det hjälpte inte heller att jag inte tänkte på det är förens runt två på natten.

I alla fall så lyckades jag skapa mig en kickass luciadräkt med ett lakan och rött och guldigt glitter. Jag lyckades även fixa ett ljus, ett väldigt tjock rött blockljus men en ljus likaså.Alla som känner mig något så när vet hur jag känner om att sjunga bland folk, så jag hade istället valt ut ett youtubeklipp att spela upp på min mobil. Perfect.
Jag mig i sängen, ställde klockan på sju och vaknade förvirrad klockan kvart i nio.
Jag sov rakt igenom mitt alarm. 

Vid det här laget ville jag ge upp, men eftersom mamman  caught me baking yesterday
("Are you baking something"
 - Yes. *Envis tystnad*
 "Uh, okay")
 och jag sagt att hon skulle komma i nära kontakt med nyss nämnda bakelser.
(" So how did the baking turn out?"
-You'll find out soon enough...
*Förvirrad tystnad* "But they where not for here, were they!?"
- You'll see.
 "O...kay.." )
så var jag tvungen att soldier on.

Min enda chans insåg jag var att hoppas att ungarna somnade snabbt och sen springa ner och lussa medans dom andra åt middag  - innan dom hann börja skingras åt all världens håll. Så jag gömmer lussebullar, lakan och allt annat inne i ungarnas rum och inväntar kvällen.

Kvällen kommer, ungarna är glada och jag tänker att pjuh, kanske dom somnar fort ikväll.

Såklart dom inte gör. 

C har såklart en av hennes svåra kvällar då hon vägrar att ens ligga i sängen utan insisterar på att bli vaggad till sömns. Somehow lyckas jag ändå övertala henne att acceptera sängen, men jag måste fortfarande stå inom synhåll om jag vill undvika gallskrik.
Jag multitaskar dock genom att dra på mig min lucia/tärne utstyrsel och när C verkar blunda så passar jag på att slinka ut.
Jag vet att jag inte har lång tid på mig innan hon kommer att inse att jag är borta så jag skyndar mig ner för trappen.
Jag balanserar lussebullar och ett ljus på min bricka. Min mobil upplever ett internetproblem som på ett magiskt vis bara sträcker sig över det få minuter jag spenderar i Lucia-outfit. Såklart.
ingen musik. Jag annonserar min ankomst genom att tappa det feta ljuset i marken och fortsätter min jäktade gång mot köket med släckt ljus.

Jag delar ut mina bullar, hinner dela ett par snabba stressade ord och springer sen tillbaka upp igen för att ta hand om C som är vansinnigt arg med mig och håller mig kvar där den följande timmen.

Så yeah. Kanske inte det under av ljus, musik och julstämning som man hade önskat men trots den stressade och kaotiska (jag kan ha flashat en aning boob, men förhoppningsvis gick det i sådana fall obemärkt förbi) snabbgenomkörningen av Lucia så verkade det i alla fall varit en uppskattad överraskning och lussekatterna var en hit. 
En av ungarna hade en vän på besök, stackarn, hon (vännen) såg djupt chockad ut och ville inte ta en lussebulle först, men efter att smakat D's lussbulle så kom hon och tog en ändå haha.

Men I mean, jag skulle också bli pretty freaked om en random brud iklädd ett påslakan (som may or may not reach  up high enough) dyker upp och erbjuder mig kakor helt utan synlig anledning.

Men som dom säger:






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar