tisdag 15 januari 2013

På något sätt ska jag få hem min kaktus också

Den nya au pairen har anlänt briefly, väldigt plötsligt och oväntat. Hon är väldigt trevlig - tack gode gud-  men eftersom jag är en av de mest socially challenged personer jag känner så känner jag mig ändå milt utmattad så här ett dygn senare.

Anyway. Idag jobbade vi tillsammans och allt eftersom dagen drog sig framåt började jag bit för bit inse hur fucking weird hela den här situationen är. I mean. In a way så är det här den nya jag.
 Hon kommer sova i mitt rum, i min säng. Ha sina kläder i min garderob. Ta hand om mina barn. Skratta åt min Em. Svara på M's sms istället för mig. Laga middag istället för mig. Barnvakta istället för mig. Stiga ut och in genom min ytterdör. Handla mjölk, babysap och sultanas på mitt alberthein while desperat manövrerandes min mega barnvagn. Dumpa sina saker på mina hyllor, mitt skrivbord, mitt handfat. Kika ut genom mina fönster. Säkerligen festa på mina ställen.
Tänkte introducera henne för Jessica men fan, nej, där drar jag gränsen.

Det är bara så...surrealistiskt på något sätt. Det är ungefär som med att jag inte riktigt kan föreställa mig att världen kommer fortsätta att existera efter att jag dött, på samma sätt kan jag inte på allvar föreställa mig att familjen här fortsätter sitt liv utan större change.
Önskar jag kunde karva lös rummet från resten av huset och frakta med mig det hem åtminstone. Jag älskar det här rummet mer än jag någonsin älskat ett rum förut. Trots att det är iskallt på vintern, mördande hett på sommaren och elementet lever sitt eget liv och refuses to be told what to do. I'm my own person, back off, skrek det sist jag försökte få det att inte steka mig på dagen och frysa mig på natten.

Åh fuck. Älskade lilla rum.

Och min säng...vi har spenderat en hel del tid med varandra. (För mycket tid, tycker alla vissa) Hur ska vi kunna skiljas åt så bryskt...Vi har ett sådant speciellt band till varanda. Själsfränder nästan.

Det kommer bli ett hjärtskärande adjö.

Och sen kommer jag väl sakna ungarna litegran också. Whatevs.

1 kommentar: