Smärta i alla dess former

Söndagen blev riktigt fin med bra människor, kaffe och glass. Amsterdam var vackrare än någonsin med perfekt ljus som speglades i den vattentäckta isen på kanalerna och jag spenderade hela dagen intensivt önskades att jag faktiskt inte var på väg hem. Alldeles för fin dag för att vara riktigt mentalt hälsosam så här i flyttnings (va!? när hände där här? Redan!?) tider.

Dom efterföljande dagarna skulle jag däremot inte direkt kalla fina.  Har inte sovit en full natt på tre dagar nu och jag spenderar min tid desperat kämpande för luft. Min hals känns skinnflådd och jag tillbringar tiden med mitt ansikte nedkört i handfaten hostandes slemklumpar.
Vill spendera så mycket tid med ungarna som möjligt min sista tid men jag har varit som en zombie båda mina två sista jobbdagar med dem. Tack livet.

Igår tappade jag rösten, och den har inte kommit tillbaka än.
Vad som också inträffade igår var dock min avskedsmiddag med värdföräldrarna så trots smärta spenderade jag 3 timmar pratandes non stop. Det känns av idag...

Förutom att jag höll på att dö av feber och smärta så var det en väldigt trevlig middag. Cool restaurang, god mat och det var jättekul att prata igenom året. Sen att jag fick en massa fantastiska presenter skadade ju inte heller.

Ikväll lämnar jag huset och den nya aupairen flyttar in....helt sjukt.
Jag beger mig av till Jessica där Camilla till slut kommer anlända och sen så blir det ju en liten trip till Paris.

Har varit så sjukt tagga på Paris under en så fucking lång tid nu och nu när stunden äntligen är inne skulle jag hellre bara sätta  mig i ett hörn och dö.

Woo-fucking-hoo