I....I don't....I don't even.....what!?

Jag....vet inte var jag ska börja.
Jag vet knappt vad som just hände....
....okej....det är en lögn. Jag vet precis vad som hände och nu tänker jag ge en smärtsamt lång och ingående beskrivning av det.

Men först...en lista över höjdpunkterna. Min dag innehåller, men är ej begränsad till:

*Explosiv diarré
*Kaskadspya
*Full frontal flashning
*Buttcracks uppvisande

Intruiged? Let's get to it:

Så dagen går bra. Jag har ont i huvudet och känner mig slightly döende men lyckas ändå pull off att underhålla och ta hand om ungarna. Ett av barnens nanny är med mig i huset hela dagen och vi har trevligt, utbytandes tips, erfarenheter och roliga historier.  Jag tar hand om tvillingarna (E och C) och hon tar hand om näst yngsta flickan i familjen, Em.
 E lyckas under dagen spruta diarré upp ur blöjan och över hela ryggen men annat än det så flyter (ha-ha) allting på perfekt. För perfekt. 

Egentligen skulle jag jobba från  klockan fem till åtta idag, men ställe upp på att börja klockan nio istället. På kvällen är det planerat att jag ska ut med några vänner, vid tio tiden. Får ett sms om att jag gärna kan barnvakta till klockan elva, I can't very well refuse så jag ställer upp och tänker att en timme hit eller dit gör inte så mycket och om jag sminkar mig och gör mig i ordning medan barnen sover så kan jag vara out the door direkt föräldrarna kommer hem. So far so good.

Det blir middagstid och jag får i småttingarna reasonably mycket mat, till och med den lite mat-kinkiga av dem. Får dom badade och tvättade in no time, trots att jag måste göra det själv och när jag gett dom deras flaskor, nattat dem och stängt dörren så hörs inte ett ljud. Success! I say to my self. Stupid self.

Äter min egen middag med nannyn och Em. Barnmonitorn funkar inte sen igår kväll så jag måste ständigt springa till trappan och lyssna efter gråt. Slightly annoying, men what can you do.
Till min besvikelse så verkar det som att en av tvillingarna är vaken men jag tänker att förhoppningsvis kommer hon att somna snart.

Ofc she doesn't.

Snart följer ett stressfullt sprintlopp mellan en gråtande C - som dessutom lyckas väcka E - och köket i en kamp att få köket skinande och C ogrinande. (Come on, that totally rhymes)

Well, en och en halv timme senare är jag fortfarande inte any closer till att få henne att somna. Jag testar ett sista trick och - det verkar faktiskt gå vägen! Jag backar ut ur rummet, stänger dörren.
 Helt tyst.
 Jag sätter i mig i trappen och väntar några sekunder.
Tyst.
Tyst.
Tyst.
Jag suckar lättat och slappnar av för första gången på hela dagen.
 Då bryts tystnaden av att C börjar gråta intensivt igen och lilltjejen, Em, raketspyr över hela sängen. 


Em är prone att bli lite...panikslagen när hon vaknar och hennes mamma inte är hemma. Lägg till spya över hela situationen och ni har en väldigt hysterisk liten tjej som inte pratar engelska och en aupair som inte pratar nederländska.
Jag ringer till hennes mamma samtidigt som jag försöker locka med stackarn till duschen, men får inget svar.
Får tillslut tag på pappan som rushes home och hjälper mig att clean everything up och få i säng henne igen.
Medan vi rusar runt och fixar allting så lyckas C somna, men E är nu däremot klarvaken. Jag plockar upp henne, och känner att hon har en smutsig blöja så jag tar upp henne på skötbordet för att byta. Bad idéa.
All I know är att innan jag vet ordet av är hela hon, skötbordet, väggen och diverse delar av mig täckta med diarré. Up to the shower we go.
Jag lyckas få henne cleaned up, får på henne nya sovkläder, sanerar skötområdet och får ner henne i sängen.
Som tur är somnar hon relativt fort.

Allting har nu lugnat ner sig någotsånär. Alla sover, en tvätt är igång, golven är rena. Sure, det känns som om jag är täckt i ett tunt lager av kroppsavfall men, saker har i alla fall lugnat ner sig.
Så pappan rushes off till deras middag igen.

[Värt att notera (which I've already did, i listan där uppe) är att jag har visat upp brutalt mycket buttcrack för pappan under kvällens saneringsarbete i och med att jag fick kräk på min kjol medan jag hjälpte Em, drog av den och hann inte ta på mig något annat innan han kom hem vilket betyder att jag sprag runt i försmå strumpbyxor. Mina strumbyxor har nämligen krymt i tvätten så dom har inte bara grenen bara någon decimeter ovanför mina knän utan ger mig förstås världens crack, OCH har ett enorm hål mittbak. This is not awkward at all. AT ALL]

Okej, så, jag finner mig lämnad ensam i huset igen. Jag bestämmer att dom inte kan neka mig en snabb dusch, så jag sköljer av mig på under två minuter och rusar ut i huset igen. Tappar då greppet om morgonrocken  så den öppnar sig samtidigt som jag är vänd mot det enorma skyltfönster som utgör framsidan av vårt hus, samtidigt som två personer passerar förbi och, som alla, casually glances at our window.

Oh well....When in Rome...




Så, nu sitter jag här och försöker bearbeta dagen med att - HELVETE Jag tror en av dem har vaknat igen.