Jag beklagar sorgen, but that was HILARIOUS

Så, i fredags tog jag tag i saken och återbesökte äntligen Vondelpark, en park som är just as (om inte mer) amazing som jag minns den.

You beautiful bastard

Jag... hade ingen direkt poäng med det där mer än....I fucking love that park, man.

 Sooo, moving on: På min språkkurs i tisdags lyckades jag befrienda en annan aupair och det var tänkt att hon, jag och hennes vän skulle gå och se ett band på lördagen (aka, igår) Det där gick inte så bra då det hela hängde på att jag skulle lägga till henne på facebook (damn you facebook) vilket inte gick så bra för mig.

Så....istället drog jag till Haarlem där jag gick runt och glodde på diverse byggnader, människor och annat och där jag även besökte två museer vilket var mycket trevligt. Råkade dock lura i min värdpappa att jag besökt tre museer (....it's a long and awkward story) så nu måste jag plugga upp mig på vad som faktiskt finns på det tredje museet utifall att jag blir frågad något specifikt. Fan.

Who's the man? You're the man!

Idag hade språkkursen en gemensam utflykt för min och två andra grupper där vi hade en frågesportsrunda genom stan och en guidad tur på ett museeum, som är ett hus med inredningen bevarad från.....1700 talet? Something like that. Det var väldigt coolt i alla fall och jag fick en stark längtan att svepa runt under dom skyhöga taken i en enorm klänning med en midja som man kan sluta händerna runt.

Det uppstod en del pinsamma ögonblick dock... Min grupp kom lite försent till museet (något som absolut inte var mitt fel) så vi fick hoppa in i en grupp där den guidade turen redan hade påbörjats, något vår guide inte riktigt verkade uppskatta och hon uppskattade inte heller det faktum att vi hade väskorna med oss, då det visst inte var tillåtet.
Nå, efter att ha gett oss ett par dömande blickar fortsätter hon att berätta om...tapeterna eller något liknande ämne...och jag står med händerna korsade på ryggen, ena handen greppandes den andra. Plötsligt tappar jag greppet om min hand varpå den gungar iväg och slår högljutt till en skylt som viker sig framåt och sen lika högljutt slår tillbaka. (att en liten skylt kan föra ett sånt satans oväsen)

En kortvarig tystnad uppstår. Guiden tittar på mig med panik i blicken och utstöter ett plågat/chockat ljud och ser ut som om jag borde säga något. Jag hostar.
Min lärare skyndar sig att försäkra att allting är lugnt medan jag av någon anledning fortsätter att låtsas som ingenting. Guiden lyckas tillslut få kontroll över sina ansiktsmuskler igen, och säger något förmanande om att man inte bör luta sig mot skyltarna varpå jag hummar awkwardly.

När hon fortsätter sin presentation materialisera plötsligt min lärare mellan mig och skylten, som för att skydda den från mig.
Kombinationen av högtidlig stämning a la museum och the awkwardness av det nyligen inträffade får mig att känna mig en smula nervös, vilket gör att detta inträffar, mindre än en minut efter skyltfiaskot:

Guide: My mother and father died-
Jag: hahahaha
......
Jag: *host*


Så. Ja. That was a thing...

Men, what else. Träffade min aupairkamrat sen i tisdags, plågades av att höra att showen varit awesome, drog och hämtade upp hennes kompis, satte oss och åt otrolig glass vid kanalen. (Min kanal, glasstället ligger  typ två minuter från min ytterdörr. Det är bara att börja beställa xxxxxl kläderna nu. Saves time)

Men jag kanske kan börja spela schack. Har hört att det är en great workout.