How to make friends 101

Vad kan jag säga. När jag vaknade i lördags så var det väldigt tydligt att jag sovit 8 timmar på två dygn och druckit mer alkohol* än vad socialstyrelsen rekommenderar. (Ja, jag lyckades faktiskt mot alla odds ta mig ut i fredags, and I'm telling ya, totally worth it)

Men. Jag hade visst tyckt att det var en smart idé att boka in ett besök till keukenhof på lördagen så jag fick tvinga mig upp efter återigen fyra timmars sömn och bege mig av mot amsterdam centraal där jag skulle möta en en tjej från couchsurfing, som jag såklart väljer att ge ett fantastiskt bra första intryck.

Jag dyker upp en halvtimme sent -för jag cyklade såklart massivt vilse på vägen - men hon väljer som tur var att vänta på mig så vi går tillsammans för att köpa våra biljetter till Lisse.
När vi ska köpa våra biljetter får vi dock veta att det "enklaste" är om vi tar en buss från leidseplein som ligger på exakt motsatta sidan av stan....

Så, jag gör såklart det enda vettiga: tvingar denna okända människa -som jag träffat för mindre än tio minuter sedan- att skjutsa mig på min cykel till nyss nämnda ställe.
Jag bara antar att det inte är helt artigt, men....jag KAN verkligen inte skjutsa folk på pakethållaren! Okej!?


Oh well, efter en hel del villande hittade vi äntligen vår buss så bara två timmar efter utsatt avfärd är vi äntligen på väg mot the pretty pretty flowers!

Ja, vad kan jag säga. Vi hade det astrevligt (dödhet till trots). Vi åt glass, tog turistiga kort, lyssnade på sjömansvisor:

Hey hoo, ohoy, whatever

Notera hans awesome mopp-instrument

Vi tittade såklart på en miljon blommor i olika färger, former och sammansättningar.

Och vi fick naturligtvis se en hel del tulpaner, men med "en hel del tulpaner" menar jag tulpaner i rabatterna inne på keukenhof.

Saken är den att....runt keukenhof finns tulpanfälten, you know, the ones that are insanely awesome and look like this:

Förutom när man, säg som vi, kommer dit i slutet av Maj och alla tulpanerna har blivit brutalt halshuggna så bara stjälkarna står kvar och får fälten att se ut så här:

I knew att dom skulle vara borta förstås (Jag fick åtminstone se dom från luften, när jag flög in över landet, vilket var coolt) men damn, är sjukt taggad på att återvända något år och dra på en cykeltur längs fälten. Inte bara taggad. Determined!

När vi kom tillbaka till stan igen så gick vi till ett pannkakställe längs min favoritkanal där jag åt en sjukt god pannkaka som inte bara var tasty utan även min första pannkaka med salami på istället för jordgubbar. 

På bordet stod en fet kruka fylld med underbart tjock trögflytande sirap. 

Come on. Vem hade INTE blivit fascinerad?

*Sorry mamma,pappa, this is what happens när man läser sitt barns blogg