fredag 18 maj 2012

Call me if you get lost

Lyckades ta mig upp imorse, mot alla odds och har överlevt dagen så här långt på att dricka min egen vikt i kaffe och trycka i mig mackor med jordnötssmör, nutella och något sorts kaksmets-pålägg. Socker <3
Jag jobbar till klockan elva ikväll så YAY till 14 timmars arbetsdag på fyra timmars sömn. Så fort I'm off the clock är det dags för en ny kväll av dumheter. Thank god it's saturday tomorrow.

Angående trafikljusen....När jag cyklade hem igår kväll la jag märke till något väldigt underligt. Inga av dem fungerade. Alla var endera släkta eller stod på blinkande gulljus och pågrund av mitt underbara lokalsinne så såg jag en hel del olika områden av stan, alla med samma malfunctioning trafikljus.

Jag ljög förresten, jag var inte vilse i tre timmar. Det var bara två, man skulle kunna argue att det var 2,5 timmar trots att den första halvtimmen var jag extremt duktig på att följa min karta och kom till exakt sätt plats. Synd bara att google maps ljög för mig och ledde mig ut i gud-vet-var.
Grejen var att jag och halva sydafrikas befolkning skulle gå ut och dansa vid elva, men skulle mötas på en bar vid nio. Jag kollade upp dansstället online och såg att det låg reasonably close, good, tänkte jag, då hittar jag lätt hem sen.
 Sen google map:ade jag baren och vart en smula förvirrad, för den låg sjukt obekvämt till men jag tänkte att, whatever, who am I to judge, den kanske är värd det. What do I know liksom.

....inget. Uppenbarligen....

jag tar mig till amsterdam centraal och där bestämmer jag mig för att ringa en av SA:erna och fråga vars fan och hur fan jag ska.
 Inget svar.
Så jag kör på, tar mig ut på en ö, tar mig ut på ännu en ö, finkammar ön utan resultat under 40 minuters tid, träffar en massa hjälpsamma människor med internet på sina mobiltelefoner men lyckas ändå inte hitta rätt. Inser tillslut att google har svikit mig och tar mig in till fastlandet igen.

Väl där inser jag att jag aldrig brydde mig om att spara en karta till dansstället eftersom vi ändå skulle gå dit tillsammans. Sätter mig på en bänk och surar, vägrar ge upp och gå hem(...igen.) Plötsligt inträffar miraklet, jag upptäcker att jag har tillgång till ett oskyddat nätverk! Anslutningen är väldigt svag men jag lyckas få upp en karta och beger mig av mot dansstället. Kommer dit och spenderar en kvart med att stå awkwardly utanför dörren i hopp om att få syn på mina vänner. Ger tillslut upp och bestämmer mig för att gå in, vänder mig om, and there they are!

And then....well, it was worth 2,5 timmar av att vilja skjuta anyone som vågar sig på ögonkontakt helt enkelt.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar